Sagan om Isfolket

Här kommer frågetråden inför Häxan, bok 7 i Legenden om Ljusets rike!

Vi vill ha dina åsikter på följande frågor:

*Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?

Vi spelar in kl 18 den 18 Januari 2023 så svara innan dess

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/

*Vad tyckte du om boken?
Jag gillade den! Griselda är härligt ond och får saker att hända. Den inledande delen som utspelade sig i Boston var spännande, och jag gillade verkligen att Oliveiro da Silva från förra boken dök upp igen och att hans historia var sammanflätad med Griseldas. Det var spännande att Griselda inte blev helt oskadliggjord, och att hon faktiskt gjorde bestående skada även om de flesta av hennes försök misslyckades. Inte för att jag egentligen vill att någon ska ta skada, men det blir inte så himla spännande när man vet så fort man läser det att när Indra blir riven i ansiktet kommer Marco eller Dolg fixa allt så hon inte får några bestående men. Jag saknar de tidiga Isfolksböckerna där folk faktiskt dog, ibland på ett tragiskt sätt, så man fick sörja över karaktärer och minnas dem. Och där man fick följa dem genom hela livet, från barndom till ålderdom. Jag älskade när Ingrid och Ulvhedin var gamla och härjade på Gråstensholm, till exempel, och hade gärna sett att de fått vara kvar så i mitt minne och inte dyka upp som andar i till exempel den här boken, där det dessutom står att Ingrid inte var en särskilt stark häxa. Jag blir så upprörd över detta, det är precis som att det stod i bok 2 att Tova aldrig hade haft några starka krafter. Så himla onödigt och inte alls sant.

Jag tyckte jättemycket om att fortsätta följa Indra och Ram, och det blev så mycket bättre i den här boken där man fick en förklaring till Talornins motvilja mot deras kärlek, en förklaring som inte hade med rasblandning att göra. Ser fram emot att fortsätta läsa om dem, de är så fina.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Jag gillade scenerna i slutet, då de väntar på Jaggernauten och anar att Griselda finns bland dem eftersom maten är förgiftad. Ögonblicket när Indra framkallade fotot och såg Griseldas riktiga skepnad var läskigt!

* Vilken är din favoritkaraktär?
Indra! Gillar att följa händelserna ur hennes perspektiv eftersom hon är smart och rolig och till skillnad från många andra är en helt vanlig människa, utan några magiska krafter. Jag tycker även mer och mer om Ram, särskilt när han visar tydligt hur starkt han känner för Indra.

*Vad tyckte du om boken?
Den är bra, jag gillar hur mycket Griselda kan hitta på och hon har verkligen potentialen att vara superläskig. Tyvärr har alla plot armour och ingen av hennes ofta goda planer funkade förutom att förstöra för Jaskari och Elena.
Jaskari är verkligen osympatisk. Det är fruktansvärt att han blir våldtagen, men oj vad arg han är på ”Elena” för hon inte är jungfru – blev du så snuvad på konfekten? Att mödomshinnan inte är en grej har Anna redan förklarat med all önskad tydlighet i podden. Sen hur ont eller inte det gör under första/även senare samlag är helt individuellt och kan absolut även ha med hur eländig ens partner är i sängen. Blir Margit mer konservativ med tiden? Jämför tidiga Isfolket med kvinnoskildringar nu?

Jaskari har åtminstone skam nog att skämmas över sin plan att ha en kompis flirta med Elena för att ”testa henne” men jäklar vad lågt. Stackars, stackars Elena som redan är så osäker och ledsen. Tror inte de passar så bra samman, det känns som de borde tröstat varandra efter sanningen gått upp. Han mördade föräven Griselda Evelyn (för denna gången) och alla är mest ”men fy, Jaskari” proportionerligt.

Ingrid var visst en stark häxa! En av de starkaste och smartaste, om inte den mest geniala av häxorna. Luktar retcon för att boosta Sol. Jag hatar verkligen nya Sol. Att hon kommer in i Ljusriket är Fan- disservice. Kunde de inte stannat i de svarta salarna? Det är illa nog att Marco är med, men hade kunnat förlika mig med att alla nu levande i Isfolket hade varit här.
Sen är det lite synd att Indras ansikte helas helt, klart jag vill att hon ska få vara fin men några snyggt läkta ärr efter den hemska upplevelsen hade varit naturligt och faktiskt lite mer episkt. *Insert sexy videogame scar*Hon överlevde faktiskt en närstrid med en furie! Ram borde uppmuntrat Indra efteråt, men man kan ändå förstå att han håller på att explodera och nog inte vill riskera ngt. Känns som ett ganska verkligt missförstånd. Jag älskar dessa två, även om de bara borde testa att bryta de förbaskade ”oskrivna lagarna” och

Berengaria fortsätter att leverera med att äta efterrätt först och ifrågasätta främlingspropaganda. Joris förmåga som väktare verkar verkligen pendla mellan böckerna – nu är han ju urdum. Och mata inte ankor med bröd. Sova med Dan om änder och ankor? Quack quack Sova med Dan är ju jätteroligt, inte lika kul som isfolketpodden men jag skrattar massor.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Indra och Rams scener.
Spännande att få med häxprocesserna, även det hade jag velat höra mer av från Dan (historisk hörna eller i massmördarpodden)

* Vilken är din favoritkaraktär?
Indra och Griselda. Jag tycker verkligen Griselda förtjänar att ha ihjäl någon – hon är så påhittig och kläcker alltid en ny plan och det är riktigt roligt att se hennes ideér men blir ledsen att hon alltid misslyckas. Typ Oriana kunde fått stryka med eller kanske Sassa som ändå inte tillför något. Eller alla andar! Jag hoppas att Griselda trollar Sol till damm! Och Tobba som ju förintades ab förtappelsens demoner och borde vara stenstendöd. Saknar chocken när tex Tarjei dog – det var så oväntat och spännande. Fanfic om framgångsrikare Griselda efterfrågas? Vem VILL ni att hon borde ha ihjäl – rösta gärna i min poll, var god håll spoilerfri.

Ljusets Rike Kill count (beordrade avrättningar gäller, andar och stenar räknas här som vapen)
Främlingarna?
Mori 11
Dolg 2
Ram 2 (plus utrensning?)
Gondagil 1
Miranda 1
Jaskari 1
Griselda 1 (+ minst 3 på 1600-tal)

*Vad tyckte du om boken?
Jag är lite kluven. Har förstått att detta är en favorit i serien för många. Jag tillhör inte den skaran - men å andra sidan är jag också en av de ytterst få som älskade Häxmästaren ännu mer än Isfolket (vågar man ens skriva det? Känns lite som att svära i kyrkan att skriva det här ).
På det stora hela är det en ganska bra bok med en kompetent skurk som är mer handlingskraftig än de flesta. Indras och Rams historia fortsätter, och det är helt klart de delarna av boken jag tycker bäst om. Det är fint att se deras samhörighet växa fram och hur de börjar visa sina känslor förvarandra mer öppet.
Här får vi ju även en förklaring till Talornins massiva motstånd till deras relation. Är oerhört tacksam över att det inte började dravlas om arter och raser ännu en gång. Däremot tycker jag inte Talornins förklaring känns helt rimlig. Han säger ju uttryckligen att Främlingarna känner kärlek på ungefär samma sätt som människor och lemurer. Om han själv upplevt det, så som han säger, borde han väl även ha någon sorts känsla för att det är fel att skilja två personer som älskar varandra åt? Eller är det helt enkelt så att Främlingarna har förmågan att känna kärlek men inte empati? Varken Ram eller Kvinnan i Rådhuset vad-hon-nu-hette verkar ha något egentligt intresse av att vara i en relation med varandra. Men det skall de alltså hetsas till ändå, bara för att Talornin och hans gamla flamma ville ha det så? Främlingarna framstår just nu som rätt olämpliga föräldrar/ledare/vänner, och att de tar sig rätten att gripa in i och styra i andras liv är fruktansvärt obehagligt. Märkligt nog minns jag inte om jag reflekterade över det när jag läste serien som typ trettonåring.
Även om Talornin inte nämner art och ras lika mycket som han brukar i det här fallet är det ändå så vansinnigt mycket fokus på status. Ram är ett gott parti, han har en så hög position, bla bla bla... Klassklyftor och att öppet och helt ogenerat se ned på dem som i Talornins ögon är mindre värda känns ungefär lika sunkigt.
Att sedan Marco håller med Talornin om att Indra och Ram inte bör bli mer än goda vänner känns superkonstigt. Varför det? Tycker han också att Ram är lite för fin för Indra? Alla Främlingarna ser ju upp till honom så han borde inte behöva vara rädd för att ha en annan åsikt.

Något som också känns sunkigt är Jaskaris kvinnosyn. Jag vill tycka om honom, men det är svårt. Att han reagerar kraftigt på att ha blivit lurad, bedragen och att Griselda våldfört sig på honom kan jag förstå till hundra procent. Det ÄR synd om Jaskari. Men att han blir så upprörd och kränkt över att den han tror är Elena inte är oskuld är helt absurt, för att inte tala om hur han förnedrat Elena genom att låta henne tråna efter honom men inte få honom, eftersom han "inte kan tro på hennes kärlek". Så det är hennes eget fel, alltså. Bara för att hon är sig själv. Klassiskt.

Överlag händer det rätt mycket i den här boken, vilket är kul, men det känns ändå väldigt mycket som en mellanbok. Trots att den är ganska spännande engagerar den mig inte riktigt och jag har svårt att sätta fingret på varför. Tror Margit är inne på rätt spår själv när hon vid något tillfälle skriver något i stil med att man hade kunnat ha sympati för Griselda om hon haft äkta känslor för Thomas, men att hon är endast ond. Jag hade mycket hellre läst om en inte helt svartvit karaktär, en duktig och farlig häxa med en motivation jag kunnat identifiera mig med. Det hade varit intressant. Att läsa om ännu en genomond, självcentrerad och vacker kvinnlig skurk med kåtslag är det inte.

För min del är det mest obekväma med den här boken omslaget. Inte bara för att det tyvärr för tankarna till tantsnusk även om Margits böcker är så mycket mer än så, utan för att Griselda är så vansinnigt lik mig som yngre. Nu skrattar jag åt det, men jag minns att det plågade mig när jag läste som ung och jag kunde bara inte med att visa boken bland folk. När man äntligen fick ett "eget" omslag och en karaktär man var lik var det inte kapabla Elisabeth Paladin, tuffa Silje eller ens halvanonyma Irmelin. Det var Griselda. Besvikelsen var total.


*Vilket är ditt favoritögonblick i boken?
Ögonblicket då fotot på Mumie-Griselda framkallas. Det är riktigt snyggt och spännande och hade varit häftigt att se på film.

Bokens mest bisarra ögonblick är när Marco, mitt under scenerna då de väntar på Jaggernauten och skall försöka oskadliggöra Griselda, plötsligt blir historiker och drar gång Marcos Historiska Hörna om namnet Griselda.


*Vilken är din favoritkaraktär?
Som vanligt Indra, och även Ram. Här tycker jag även att Berengaria börjar få en personlighet som jag uppskattar. Hon är smart, handlingskraftig och modig nog att ifrågasätta Främlingarnas förfaranden.
Vill även lyfta fram Oriana som jag gillar mer och mer. Tycker hon är väldigt verkligt och rörande porträtterad, denna lite äldre kvinna som fått stå ut med en nedlåtande och förtryckande man och som dessutom varit dödssjuk. Trots detta har hon behållit sin värdighet och sitt självförtroende, och är dessutom vänlig och klarsynt nog att dela med sig av dessa egenskaper till de som behöver det - i det här fallet Thomas/Oliviero. Den spirande romansen mellan dem är trovärdig och väldigt, väldigt fin.
Hubert Ambrosia gör ett kort framträdande och det är ju alltid något. Hoppas få se mer av henne framöver.

Bokens soundtrack: Stela Cole - Love like mine
Griseldas låt.

Jag tycker boken var bra.
Gillar berättelsen om Häxan Greselda.
Bäst i boken när Sol ger sig på Greselda.
Bästa karaktär är Sol

Jag finner inledningen tråkig. Jag förstår att vi måste lägga grunden för Griseldas och dennes ondska, men den är utdragen och jag tappar intresset.
Återigen är det svårt att veta om jag minns saker från första gången jag löste böckerna, eller om det ändå var ganska uppenbart att Thomas var Da Silva. (Att Griselda var den lilla rena 15åringen som Jori var sugen på var mer än uppenbart).

Men det var ett jädrans tjat om Indras fina hy. "Oh nej, din fina hy", inte, "åh nej, nån försökte döda dig". Hennes hy var det absolut viktigaste.

Känner samma sak i den här boken som tidigare. Är det inte fruktansvärt uppenbart utifrån namnet att Griselda är ond? Alltså. GRISELDA. Nämns det blev att nån i registreringen skrattade åt Griseldas namn, men ändå var det ingen med det namnet när de började söka efter henne? Varför skulle Griselda välja ett annat namn, hon visste väl inte ens med säkerhet att Thomas fanns där eller att hon kommit rätt? Varför skulle hon gömma sig för honom, hon kunde väl heller inte veta om Thomas hade vänner som skulle tro på honom? Plus, kan inte två personer heta samma sak? Om Thomas' Griselda var ca 50 med fallnande rött hår, så skulle han väl inte misstänka att en 15årig flicka med brunt hår skulle vara samma Griselda. Från början visste väl inte Thomas att hon återföddes?

Boken är inte den starkaste i Ljuset-serien.

_________________
När man tänker för mycket kan man ibland skapa problem som inte fanns där från början

Äntligen är jag ikapp!!

Jag har under några år lyssnat på ljudböcker när jag ska somna och för ganska exakt 2 år sedan ville jag hitta något spännande att lyssna på, gärna en serie, som räckte ett tag. Fick tips om Sagan om isfolket och sedan dess är jag fast.
Jag har faktiskt helt missat den serien när den kom ut, så allt var (och är) helt nytt för mig.

Inte långt efteråt hittade jag podden och har under de här två åren lyssnat mig igenom varje bok följt av ett poddavsnitt. Det har varit så roligt att få fördjupa sig i böckerna, med analyser, synpunkter och olika åsikter. När jag har varit upprörd över saker i böckerna har det varit skönt att höra att ni också har reagerat på det. Likaså när jag tyckt något var lite kul.
Så jag älskar verkligen podden! Tyvärr har jag inte iTunes, så jag kan inte ge er betyg där.

Innan jag går in på den här boken måste jag bara komma med några korta reflektioner kring några tidigare böcker i serien.

Är det bara jag som tänker på Lejonkungen när jag hör talas om Timons rike? Alltså Timon och Pumbaa Det förstör SÅ mycket för mig.
Sedan var det någon (Dan?) som drog paralleller till Bamse i nåt tidigare avsnitt. Jag själv tänker väldigt mycket på Skalman när jag tänker på Miranda och hennes ryggsäck. Hon verkar ju ha precis allt som råkar behövas i den.

Nu över till "Häxan"
Den här boken var inte en av mina favoriter. Lyssnade mest bara för att komma vidare.

Griselda var bara jobbig. Kom igen, bara släpp att Thomas inte var intresserad av dig. Gå vidare med ditt (dina) liv. Ok att han fick dig dömd för häxeri, men du hade ju upplevt det även i tidigare liv och dessutom så kommer du ju tillbaka igen.

Håller helt med Sinsiev i det hon skrev om Jaskaris reaktion på att "Elena" inte var oskuld. Hur kan han vara så säker på det? Och om så inte är fallet, än sen? Och varför var det så fruktansvärt att hon var så aktiv och "på"?
Ok, nu var det ju igentligen Griselda, men det visste han ju inte då.

Jag tycker om kärlekshistorien mellan Indra och Ram, det är den bästa och mest trovärdiga hittills i Ljusets rike. Men jag stör mig så otroligt på Talornin. Nu fick vi ju en bakgrund till varför han förbjuder dem att inleda en relation, men ändå.
Inte nog med att han hindrar Indra och Ram att vara tillsammans, han ska tvinga stackars Ram att bli ihop med sitt ex, som han aldrig haft några större känslor för och inte alls känner något för nu.
Detta bara för att uppfylla ett löfte till en död person som han själv var djupt förälskad i. Eeeh!?

Sedan är det lite jobbigt att det hela tiden är så viktigt att vara perfekt, se bra ut. Allt ifrån att Marco fixade Sassas brännskador till nu att han behandlade Indra så att hon inte skulle få några ärr. Vore väl bättre om de kunde bli älskade och uppskattade för den de är, med ev ärr. Precis som Fröken Karin tycker jag att det var ett väldigt tjat om Indras perfekta hy, inte bara en eller två gånger. Det var det allra värsta, inte att hon blev överfallen, utan att hennes perfekta hy blev förstörd. Ja, det är ju FRUKTANSVÄRT (not).

Jag gillar inte heller att alla dessa andar från isfolket ska vara med. Låt dem vila i frid i de svarta salarna!
Extra jobbigt är det att Sol inte är samma person som när hon levde.
Jag sörjde när hon dog och hade gärna sett att hon fått leva lite längre. MEN TA INTE TILLBAKA HENNE SOM ANDE MED EN FÖRÄNDRAD PERSONLIGHET!!!

Mitt favoritögonblick är nog när de får se fotot och inser att Evelyn är Griselda. Skrattar gott åt att hon blir avslöjad.

Mina favoritkaraktärer är Indra och Oriana.
Gillade Miranda mycket i tidigare böcker, men i de senaste har hon blivit så blek. Hoppas på en förändring i kommande böcker.

Från Maria: När det gäller Häxan blev jag jätteirriterad på Elena i den (och i kommande böcker). Hon är nog min sämsta karaktär i hela serien tror jag. Fast nu var det ju väldigt länge sen jag lyssnade på böckerna så jag kanske minns fel.

Jag menar, hennes älskade blir utsatt för en våldtäkt, och hon skyller det på honom och tycker synd om sig själv

Känns som Margit hade en liten plan när hon skrev boken ”Häxan.”

Margit ska skriva historiskt. Älskar världen för 300 år sedan! Tvisten att Thomas Llewellyn var Oliveiro da Silva var överraskande.

Tyvärr hittade jag ett skrikande hål på s 66, då Indra berättar för Thomas att Ingrid (en rödhårig häxa) kom in redan år 1746 med häxmästarfamiljen. Nej, ingen från Isfolket kom till LR innan 1995.

När Griselda hittas i gruvan av främlingarna får man en förklaring varför de släppt in ”svaga” karaktärer. ’För det var en svaghet hos Främlingarna. De hade gjort många misstag där, genom tiderna.’ Fast det motsäger bok 2 ”Móri och Isfolket” då Främlingarna känner att den sovande Marco har makt. Fast makt är ju på gott och ont …

Så Indra råkar ut för häxan Griselda, gillar Griselda, men önskat att hon vore smartare. Varför måste hennes motivation vara en man som hon aldrig fick och nu ska hon hämnas på alla kvinnor som Thomas tittar på? Griselda är en mäktig häxa! Och lyckas med ingenting! Jo, hon förstör Indras fina hy! Kan LR bli mer ytligt? Alla är helt förtvivlade hur Indras hy förstörts. Men det är lugnt, Marco fixar det. Det ytliga fortsätter när Indra tror att Ram är arg på henne då hon får för sig att han inte vill se henne för att ansiktet är förstört.

Men bra att Marco säger till Talornin: ”Tro mig, de är inga sexmonster, någon av dem.” Då Marco förklarar för Talornin hur Rams och Indras förhållande fungerar. Hur Marco vet att Indra och Ram inte är ”sexmonster” fattar jag dock inte.

Favoritögonblick: När Jaskari mejar ner Griselda.

Favoritkaraktär: Ingen. Kanske Madragerna.

_________________
Beam me up

Poddat och klart