Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 7 april 2020, 15:25

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 11 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 15 juni 2016, 09:58 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2335
Ort: Göteborg
Dags för nästa avsnitt! På onsdag den 22/6 spelar vi in Demonen och Jungfrun!

Och nu är det äntligen dags för Heike Lind att komma hem till Norge så set ill att ge oss riktigt många synpunkter! :D

Vad tycker du om boken?

Vilket är bokens bästa ögonblick?

Vilken är din favoritkaraktär och varför?

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 15 juni 2016, 10:27 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12988
Vad tycker du om boken?
Jag tycker att boken är rätt bra! Det är spännande att Heike äntligen ska komma "hem" och det är skönt att få återse Lindallén och de andra gårdarna. Ibland kan jag dock tycka att Heikes osäkerhet och Vingas barnslighet går till överdrift.

Vilket är bokens bästa ögonblick?
Heikes tankar efter parets kärleksstund!
Sid 166 skrev:
Heike hade en stor klump i bröstet. Hon ville ha mig, tänkte han gång på gång. Hon ville ha mig!


Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Geten? Vingas get blir väldigt personlig när Margit beskriver henne och jag kan inte låta bli att fnissa när geten envisas med att vara hos Vinga och man får följa hennes (getens) tankar.

Övriga tankar
Framsidesbilden av Heike liknar inte min Heike. Här ser han mer ut som en blandning mellan 80-talsrockarna Joey Tempest och Dag Finn.

Vet inte om det bara är i min bok, men översta raden på varje sida har liksom avhuggna bokstäver. Man får gissa sig till vad det ska stå vilket är jobbigt!

Vinga är uppfostrad att vara hövlig mot torparna. Tycker ändå att det rimmar illa med det Isfolket vi känner, där torparna alltid varit en självklar del av familjen.
Sid 117 skrev:
Hennes mor Elisabeth hade lärt Vinga hövliga seder; att man hälsade välvilligt på torparna, kunde till och med tala med dem, om det var nödvändigt, för Isfolket hade aldrig varit stora av sig


Vinga som karaktär känns inte logisk. Hon kan diskutera arvsrätt med advokater och visar sig mogen när det gäller innerligheten med Heike, men hon är helt oförstående och frågande inför barnaavlandet. Det stämmer inte riktigt.

Den mest långsökta förklaringen i världshistorien dyker upp i den här boken. Advokat Menger hör Sörensen tala om Vinga och beskriva hennes klänning. Då börjar Mengers tankar vandra till en väninna till hans systerdotter som en gång visade fram ett tyg för systerdottern… han förstår genast att det är samma tyg som Vingas klänning och kan på så sätt få fatt på sömmerskan!

När Heike och Vinga börjar fundera på att framkalla Det grå folket så får vi plötsligt veta att de fanns där redan på Ingrids och Ulvhedins tid och att Elisabet kunde se dem, trots att hon inte var en drabbad. Hur kommer det sig att det aldrig nämnts tidigare? Dålig planering i skrivandet?

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 15 juni 2016, 10:51 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 7 september 2015, 17:15
Inlägg: 12
Ort: Gabriellshus
En bok till i Heike sagan. Nu kör vi

Vad tycker du om boken?
Boken är en spännande bok som jag lyssnade på denna omgång, man få träffa Vinga för första gången. Skogsälvan. jag tycker inte om domare Snivel, den högfärdige domaren som tror att han är den viktigaste i värden.

Vilket är bokens bästa ögonblick?
Jag har två bästa ögonblick det första är när Vinga ser Heike vid sin eld mot berget då hon tror att han är bergakungen, och att hon blir så fascinerad. men ändå förstår att han hjälp henne. de andra är när Advokat Sörensen blir fälld i domstolen i slutet på boken.

Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Lilla Spontana Vinga Tark. Som levat ensam med en get i sitt torp. Jag ser henne inte som en som en kvinna att leva i denna tid.
Hon med sin spontanitet, som bara är helt fantastiskt. Men hon ger sig en bild av att kunna vara en "mogen" kvinna ibland, men hon täcker också för lite då och då. men jag tycker att hon är en isfolks kvinna med stil och förståelse när hon vill. :giggle:

Grym podd. Älskar den och ser framemot Nr 41, längtar dit.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 16 juni 2016, 08:49 
Svartängel
Svartängel

Blev medlem: 11 december 2008, 14:04
Inlägg: 1776
Vad tycker du om boken?
Det här är nog en av de böcker som jag ändrade uppfattning om allra mest vid den senaste genomläsningen. Jag har alltid tyckt intensivt illa om både boken och Vinga, men nu har jag mognat lite och tyckte plötsligt jättebra om både och! Eventuellt kan en liten, barnslig svartsjuka mot Vinga, som tog min underbara Heike, ha spelat in ;)

Nu tycker jag att berättelsen är både charmig, spännande och berörande! Mycket personifiering av djur vilket jag är väldigt svag för.

Vilket är bokens bästa ögonblick?
När Heike presenterar sig för Vinga.
Citat:
-Jag är Heike Lind av Isfolket.
Då andades Vinga ut i en lång, lång suck. Ett lugn så mäktigt som en bred älv flöt in i hene. Nu visste hon att de svåra ensamma åren var slut!



Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Alltså .... förstår ni hur mycket det tar mig emot att välja bort Heike? Men i den här boken blir Heike mer martyr som tycker synd om sig själv och istället träder Vinga fram starkare och blir en favoritkaraktär hos mig. Speciellt hennes urkassa matlagning är något jag kan identifiera mig i, även om jag inte häller brännvin i maten alltför ofta.
"Rent smör med kålrotsbitar i, och bröd utrört i vatten, spetsat med brännvin."


Annat jag reagerade på:

Vissa saker i boken träder fram som väldigt icke isfolkliga.

Vinga till Heike:
Citat:
- Jag har hört om förbannelsen, sa hon. – Och jag förstår att du är en drabbad. Men jag trodde att de var onda?

Borde verkligen inte Vinga ha vetat bättre än så med tanke på att hon verkar kunna sin isfolkssaga ganska väl?

Citat:
Hennes mor Elisabeth hade lärt Vinga hövliga seder; att man hälsade välvilligt på torparna, kunde till och med tala med dem om det var nödvändigt för Isfolket hade aldrig varit stora av sig. Men det var underförstått att man inte umgicks alltför familjärt med dem.

Är detta isfolket??

Dessutom:
Heike kommenterar Vandraren i mörkret som Isfolk ett par gånger, men när har han fått veta att Vandraren är Isfolk?

Heike säger att han inte kan prata med andarna utan bara förnimma dem. Men likväl står han och snackar med Ingrid på vinden och pratar så att Vinga hör honom.

På tal om schabloner som vi snuddat vid tidigare:
Citat:
-Fixa dem innan de hinner göra nån skada sa den stora paddan som flöt ut över rokokostolen. Också kinder och hals flöt ut över krage och sidenväst. I detta svällande ansikte glimmade det snålt i ett par kalla amfibieögon.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 21 juni 2016, 17:06 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 22 februari 2016, 20:03
Inlägg: 1
Jag måste bara börja med texten i början av bocken, jag får gåshud. ;)
Citat: Okänd kom han till fädernas gård. Mer än tjugo år hade gått sedan Sölve, hans far, försvann ut i intet från släkten. Själv var han nu fyllda tjugo, och hade i hela sitt liv längtat hit, till den plats som var hans, den gård som nu hade blivit hans egen, hans arvedel. Gråstensholms gods.
Själv dök han upp ur ingenstans. Kom ifrån södern, upp genom Sverige, till alla sina svenska fränders förvåning. För intet hade de anat om själva hans existens. Avlad i hat, född i förtvivlan, skuld i sin moders död i den timma han anade dagens ljus. Hånad och hatad av Sölve, bärgad av faderns skändliga död. Heike, döpt i hafs och slarv av en likgiltig far, till ett namn som nog kunde vara en flickas så väl som en mans. Men namnet blev i hans mörka gestalt synonymt med manlighet, styrka och kraft. Heike, vars öde var ensamhet. Till eviga tider. Ännu bar kroppen ärr efter faderns pinade sting, för en fräsande pojke i bur var så rolig att reta. Ännu bar själen ärr av ett lidande bortom allt mänskligt förstånd.
Heike utstött ur människornas värld.

Vad tycker du om boken?
Det var ett tag sedan jag läste boken men jag tycker att den skiljer sig från dom andra böckerna. Det ända som jag tycker är dåligt är hur Heike beter sig. Det var som sagt ett tag sedan jag läste den här boken men jag kommer ihåg att jag störde mig lite på hur Heike liksom "ogilade" Vingas väldigt framåt personlighet.

Bokens bästa ögonblick?
När Vinga rider på Heikes rygg. Jag tycker det är så svårt att föreställa mig Vinga på stora Heike.

De tassade på under tystnad, tills Vinga plötsligt pep till.
-Vad är det nu?
-Här är ju bara tistlar! Små elaka tistlar med små, små piggar som man aldrig får ut ur skinnet. Kan vi inte gå nån annanstans?
Han såg sig omkring.
-Det är så tät skog här. Vänta så ska jag hjälpa dig...
-Nej, jag fick ut dem nu.
-Jag tycket du sa "aldrig"?
-Det var ett sånt där litet "aldrig".
Hon tog ett par steg och stack sig på nytt.
-Du skulle haft skor, sa han då hon fått ut de nya taggarna.
-Jag har ju inga skor. Dom är för små eller har inga sulor kvar.
Heike tvekade.
-Kom då, klättra upp på min rygg!
-Ja, sa hon förtjust, drog upp kjolarna och hoppade upp. Heike tog tag om hennes ben och försökte glömma att hon inte hade något under. Vinga tryckte sig smeksamt mot hans nacke.
-Du har så fint, stävt hår. Precis som getens. Oh, vad jag tycker om dig!
-Sitt still, väste Heike sammanbitet.
Hennes händer flätade sig in under hans halslinning.
-Tänk, så breda skuldror du har! Får jag känna på dem?
-Inte just nu, är du snäll!
Lojt som en katt sträckte hon ut benen, varje muskel i dem, och vickade med de bara fötterna.
På det sättet spände hon kroppen mot hans rygg och sidor, så han kände varje detalj av henne.
-Vill du vara så vänlig att sitta ordentligt?
Hon skrattade mjukt. Lekte med hans hår och nafsade honom under örat.
-Hopp, fålen min!
-Jag är inte din fåle!
-Jo, det är du! Du liknar en ordentlig hingst, sån som far hade förr i världen...
Hon tystnade, då hon mindes vad hon sett hingsten göra en gång.
-Nej, förresten, mumlade hon lamt.
-Har jag inte fina fötter?
Åter vickade hon med dem framför honom. Heike stönade tyst. Han visste nu, att han inte bara måste beskydda den lilla Vinga.
Han måste också värja sig mot henne. Hennes tillitsfulla troskyldighet. Den kunde bli absolut dräpande, om han inte aktade sig.

Vilken är din favoritkaraktär och varför?'
Det är såklart Vinga, jag älskar Vingas framfusighet och att hon VERKLIGEN har kvar sitt barnasinne och att hon visar upp mycket känslor.
Jag älskar henne helt enkelt. :tkiss:


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 22 juni 2016, 01:16 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 23 februari 2016, 22:53
Inlägg: 42
Vad tycker du om boken?
Äntligen tillbaka i Norge och Gråstensholms socken. Boken är spännande och känslosam i en lagom blandning. Vingas utsatthet och vetskapen om att det bara är hon och Heike som kan rädda gårdarna och deras kamp för att lyckas tycker jag är bra beskrivet. Men skurkarna är alltför stereotypa och korkade för att kännas som ett allvarligt hot. Hånglandet i kärran känns också lite orealistiskt med tanke på både tidens och Heikes prydhet. För en gångs skull känns inte förfädernas inblandning så irriterande, kanske för att de så tydligt är andar som inte kan verka på egen hand. Mötet med dem känns mer som en seans kanaliserade av Heike.

Bästa ögonblicken
Alla gånger som Vingas spontanitet och okunnighet krockar med Heikes blyghet och förnuft, hur han ständigt råkar försäga sig och lova Vinga mer än han har menat från början.

Favoritkaraktär
Vinga absolut. Oblygheten och kampviljan är en härlig kombination. Fast ibland är hon lite väl brådmogen i sina funderingar, t.ex. att man inte ska gifta sig med någon förrän man sett personen äta och sova.

Övrigt
När jag läste den här boken i slutet på 80-talet kom det ut en bok om könsroller och stereotyper i populärkulturen. Den tog upp både Grottbjörnens folk och Sagan om Isfolket. Minns att just bok 22 analyserades samt även bok 9. Är det någon mer som läst den analysen? Den var rätt kritiskt vill jag minnas.

Är uttrycket "Jeanne D'arc" om en mörkhårig kvinna med gyllenbrun hy allmänt vedertaget eller är det något Margit hittat på själv? Jag har för mig att Heike tänker så om Gunilla flera gånger.

Någon mer än jag som får bilden av Jabba the Hutt ur Starwars på näthinnan när jag läser om domare Snivels paddlika uppenbarelse? Det blir väldigt svårt att ta en skurk på allvar som ser ut på detta sätt.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 22 juni 2016, 09:54 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1492
Vad tycker du om boken?

En ganske god bok som nok var en større favoritt første gang jeg leste serien. Det er herlig at Heike endelig får komme til Norge og Gråstensholm som han har lengtet etter så lenge, men trist at så mange av Isfolket er borte og at forbrytere har snusket til seg arvegodset hans.

Vilket är bokens bästa ögonblick?

Heike og Vingas første møte. Senere, da de vandrer rundt mellom de eldste gravene på kirkegården, legger på blomster, og snakker om dem som ligger der. Episk! Og da de sniker seg inn på Gråstensholm for å hente skatten.

Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Jeg synes det er fantastisk hvordan Margit gir dyr personlighet, som Sols katt, Mikaels hund og nå Vingas geit. Når det gjelder de menneskelige karakterene, er det et vanskelig valg mellom Vinga og Heike. Jeg blir litt lei av Heikes negative tanker om seg selv og hans overbevisning om at så fort Vinga treffer andre unge menn, vil hun umiddelbart falle for én av dem. Dette her at "jeg vil ha Vinga, og hun vil kanskje ha meg, men hun kommer snart ikke til å ville det" drar litt for mye ut i langdrag. Derfor får jeg kanskje velge Vinga? Hmm... :ponder2:

Ellers:

Som et par andre har nevnt, er det ikke likt Isfolket å bare aller nådigst kunne snakke med husmenn, men ikke omgås dem. Det høres overhodet ikke ut som noe Elisabet ville ha lært Vinga. Elisabets mor, Tora, derimot, var jo en ordentlig snobb, så hun kunne kanskje ha sagt noe sånt.

I denne forbindelsen må jeg bare nevne noe jeg alltid har irritert meg over i mange av Margits bøker: den overdrevne høfligheten der nære familiemedlemmer sier De til hverandre. For meg virker det fullstendig unaturlig, men det var kanskje sånn i gamle dager? Hvilket minner meg på min bestefar (som hørte til en av de mer kjente familiene i landet) som skal ha sagt: "De er nå søte, disse pikene fra landet; de sier bare du til deg" (om sykepleierne på sykehuset der han var lege (og akkurat da pasient)). :giggle: (Han døde før jeg ble født, så jeg møtte ham aldri.)

Det at det grå folket aldri er nevnt i tidligere bøker, er litt merkelig i og med at Margit ellers bruker å være ganske flink med planteringer.

At Vinga er så ekstremt folkesky, passer ikke helt med personligheten hennes.

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 25 juni 2016, 20:06 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2335
Ort: Göteborg
Tack för alla era svar! Ni är underbara! :tkiss:

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 5 juli 2016, 11:33 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 23 februari 2016, 22:53
Inlägg: 42
Tack för podden, det var intressant att lyssna. Jag passade på att söka vidare kring min egen fråga om analysen av nr 22. Boken jag var ute efter heter Bland grottbjörnar, törnfåglar och monster - en analys av ungdomars läsning
av Ulla Lundqvist från 1988. Den går att hitta på de flesta universitets- och högskolebibliotek men också på stadsbiblioteken i Göteborg, Malmö, Borås och Sunne.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 24 april 2019, 08:16 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 24 april 2019, 08:06
Inlägg: 1
Hej

Vet att jag nu kommer in långt efter senaste inlägg men lyssnade på podden nu idag, och måste bara först säga super bra podd älskar den! Men måste också säga att det grå folket har typ nämnts innan i Bakom fasaden då Elisabeth först märker att det verkar som att något rör sig i hörnen när hon hälsar på tant Ingrid på Gråstensholm. Och senare under samma besök frågar Elisabeth varför Ingrid har så få tjänare och då säger hon att hon avskeda de flesta för de behövs ju inte när hon har småfolket, eller något i den vägen minns inte ordagrant.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 25 september 2019, 08:22 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 3 november 2018, 20:31
Inlägg: 1
Ville också nämna att det grå folket visst varit med i tidigare böcker, redan i bok nummer 18 så nämns dom! :)

Citat ur boken:

" -Ja, var har du gjort av alla tjänare? Och gårdsfolket?
-Har inte behållit fler än absolut nödvändig. Måste spara på alla fronter nu, vet du.
-Men hur klarar du dig utan dem?
-Inte behöver jag dem inte! Jag har ju småfolket!
Elisabet rös till. Hon hade nog hört ett och annat om ting som skedde på Gråstensholm om nätterna, och då hon själv gått genom hallen nyss, hade hon fått en underlig känsla av skuggor som snubblade över varandra för att hinna gömma sig undan."

Och:

" -Och så får ni hjälp? Av andra varelser om nättterna? Men småfolk...? Inte tyckte jag alla de skuggor jag såg, var så fasligt små?"


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 11 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012