Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 21:57

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 16 inlägg ]  Gå till sida 1, 2  Nästa
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik: Godmodige Rektorn
InläggPostat: 22 november 2006, 18:51 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Fick följande av en korrekturläsare:

Jag har tänkte en del på hur tavernarn Godmodige rektorn skulle se ut.
Kom fram till att det mesta skall va gjort av något finare material som tex
marmor. Muggarna skall va gjorda av ten osv.
Det ska vara öppet för sol ljus att ströma in, och det skall INTE finnas så
många facklor/lyktor (detta pga att soljljuset lyser upp tavernan så bra
redan).
Dörrarna in ska vara mer i "vilda western" stilen, svängdörrar som inte går
ända upp från "golv-till-tak".
Jag gjrode en jätte snabb skiss på hur min tanke var. (hoppas du inte får
huvudverk utav att se på den, den är ruskigt ful:P)
Jag bifogar bilden.


Bildlänk borttagen då den inte längre finns. / Nataniel - Moderator


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 22 november 2006, 18:53 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Hmm... funkar inte img-taggar med bmp-filer?

Nå väl, jag gillar den här visionen av Rektorn och är beredd att köra på den. Några fler utsmyckningar av beskrivnignen från någon?

----------------
Det här var svar på min fråga i brödtexten till bok 2:

Godmodige rektorn var en högklassig taverna, ett värdshus utan rum och mat högt upp i staden, en plats dit de välbärgade bara gick för att göra en enda sak: Dricka. Hans far var bra på det. Pelk var förvånad över att Yomeran inte hade supit ihjäl sig ännu. Aldrig hade han kunnat ana att en man som hade sett sina bästa år kunde inta sådana mängder rusdryck som fadern hade gjort och ändå fortfarande vara vid liv.

(HUR MYCKET FOLK ÄR DET PÅ TAVERNAN? VILKA DOFTER KÄNNER MAN? HUR SER DET UT?)

Där satt han, Yomeran Silverstäd, en gång ansvarig för både Allvetandets brödraskaps postgång och dess högkvarter i Camard, vilket nu låg i ruiner. Han satt vid bardisken med ett glas chadariskt brännvin framför sig. Pelk visste att det var det enda hans far drack nu för tiden. Det var billigt och han hade sagt att allting ändå smakade lika illa.
"Yomeran!" röt Engart.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 22 november 2006, 18:54 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
La den här i Dan Hörnings böcker istf korrläsarforum, eftersom utseendet på Godmodige rektorn inte avslöjar alltför mycket av handlingen i bok 2 direkt


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 22 november 2006, 19:10 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 22 november 2006, 19:01
Inlägg: 2
Hmm, funka inte bilden alls Dan? Har itne du sett den heller?


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 22 november 2006, 19:11 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Jo, den funkar jättebra, här kan den beskådas:
Länk borttagen då den inte längre finns. / Nataniel - Moderator

Det var bara det att jag inte fick den att komma upp här på forumet (utan att man behöver följa länken) och det förvirrade mig


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 14 december 2006, 18:19 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Här kommer fler visioner av rektorn:

(HUR MYCKET FOLK ÄR DET PÅ TAVERNAN? VILKA DOFTER KÄNNER MAN? HUR SER DET UT?)
Rökelse eller annan form av väldoft för att dölja otrevliga kroppsliga odörer. Spelande gäster (tärning och liknande). Musik – sång. Ett lågt sorl av röster som dränker alla intryck utöver musiken. En viss rökighet som döljer mörkare hörn. Stilig inredning med lite guld här och var – du sa ett ställe för välbärgade. 
Mängden folk är ett svårare att säga, men jag skulle säga att det är tätt mellan personerna, en del sitter kring enkla men snygga bord. Andra står i små grupper och samtalar samtidigt som de dricker. Tjugo är inte ett omöjligt antal – Staden är inte helt liten. Någon, en stilig man i grönt lutar sig mot en större eldstad där elden inringas av mässingslejon. Han talar med en kvinna vars urringning skulle få mer än en ung man att drunkna… I taket hänger mässingskronor med små bitar av glittrande tunna skivor av ädelstenar som reflekterar ljusen. Själva taket är vitmenat och de grova takbjälkarna målade med tjära, mellan dessa har man målat små vackra blommor i rött och guldochra.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 22 februari 2007, 16:14 
av Isfolket
av Isfolket
Användarvisningsbild

Blev medlem: 22 februari 2007, 15:30
Inlägg: 115
hmmm......marmor? guld? låter mera som ett palats än ett värdhus. det värdshuset låter mera som det skulle passa i drakar & demoner: Chronopia än i Mundana. :whistle:


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 22 februari 2007, 16:42 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Ja, man får fundera över hur lyxigt Rektorn egentligen kan vara, Chadarians hopp är ju inte världens rikaste stad direkt


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 22 februari 2007, 20:11 
av Isfolket
av Isfolket
Användarvisningsbild

Blev medlem: 22 februari 2007, 15:30
Inlägg: 115
en modell för lyxighet jag och dom andra i min spelgrupp brukar använda som ursprungligen kommer från Baldur's gate 2 datorspelet är: slumm, bonde, köpman eller adelsvärdshus.

slummvärdshus är billigt, skitigt, mögligt och fyllt med skabb o råttor där man diskar i avslaget öl som sedan hälls tillbaka i tunnan genom en sinnrik sil där matresterna hamnar. men namnet öl & spel

bonde är lite finare, enkelt men varje kväll torkas borden o golven av och maten är rätt hyfsad.

köpman är fint, med bordsdukar, en skön säng o med finare mat o dryck på menyn.

adel däremot är höjden av lyx, himmelssäng, lyxös mat från andra länder t o m, himmelssäng, badhus (om man befinner sig i melorion eller ebhron t.ex.), fina mattor & växter och det kostar skjortan. Ex. som värdshuskedjan den röda draken som existerar i asharien och soldarn.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 22 februari 2007, 20:12 
av Isfolket
av Isfolket
Användarvisningsbild

Blev medlem: 22 februari 2007, 15:30
Inlägg: 115
ja, det där med ädelstenar i ljuskronorna har typ inte ens överjarlen i sitt residens. Sådan extrem lyx har bara dom rikaste av dom rika


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 22 februari 2007, 22:41 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Låter rimligt, helt klart! Bra input!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 28 mars 2007, 15:15 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Här är hela funderingslistan just nu.

(HUR MYCKET FOLK ÄR DET PÅ TAVERNAN? VILKA DOFTER KÄNNER MAN? HUR SER DET UT?)
(Korrläsare: Alkohol. Kanske doften från en brasa. Rök, om de röker där.)
(Korrläsare 2: (HUR MYCKET FOLK ÄR DET PÅ TAVERNAN? VILKA DOFTER KÄNNER MAN? HUR SER DET UT?)
Rökelse eller annan form av väldoft för att dölja otrevliga kroppsliga odörer. Spelande gäster (tärning och liknande). Musik – sång. Ett lågt sorl av röster som dränker alla intryck utöver musiken. En viss rökighet som döljer mörkare hörn. Stilig inredning med lite guld här och var – du sa ett ställe för välbärgade. 
Mängden folk är ett svårare att säga, men jag skulle säga att det är tätt mellan personerna, en del sitter kring enkla men snygga bord. Andra står i små grupper och samtalar samtidigt som de dricker. Tjugo är inte ett omöjligt antal – Staden är inte helt liten. Någon, en stilig man i grönt lutar sig mot en större eldstad där elden inringas av mässingslejon. Han talar med en kvinna vars urringning skulle få mer än en ung man att drunkna… I taket hänger mässingskronor med små bitar av glittrande tunna skivor av ädelstenar som reflekterar ljusen. Själva taket är vitmenat och de grova takbjälkarna målade med tjära, mellan dessa har man målat små vackra blommor i rött och guldochra.
Korrläsare 3: Tavernan
brukar väl va servering av mat och dryck där, i sådana mörke tider som detta borde det nog inte va mycket folk. Man skulle tro fol
höll sej hemma tilsammans med familien i fall nåt skulle hända. Men
några som inte hadde familj kanske heller for till tavernan för att
supa eller äta mat.
man borde förmodligen kjänna den sötliga doften av vin, den lite mer
syrliga av öl, och stuvning och stekat kött *forsöka se för sig en
taverna i gammal tid*
Korrläsare 17: eftersom det är högklassigt lär det inte lukta rök och spya som på en krog iaf. Lite folk – slående tystnad. Mkf folk – sorl/mummel som hörs över hela rummet, bord m stolar, väggbonader, bardisk, ljuskrona, hög klass = musik?
)


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 28 mars 2007, 21:18 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
(Tillägg: Det msåte finnas en lokal bard. Han får gärna ha något roligt namn, typ Torvald Tröstlöse som bara spelar deprimerande låtar.De spelar en ballad om en missleflicka och älvakungen, någonstans säger älvakungen något om att han inte ska utnyttja henne utan äta henne.)


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 28 mars 2007, 21:19 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
SPOILERVARNING!!!

Här är en till scen som nyss har lagts till senare i boken, som också utspelar sig på rektorn. Den bör kanske fläskas ut med beskrivningar också


”En fantastisk historia”, medgav Karlis. ”Du berättar den så mycket mer utförligt än Tzazil. Det grämer mig att jag inte fick följa med. Är du säker på att du inte ska ha en öl?”
Pelk höjde avvärjande handen. ”Fruktjuice för mig. Vem vet hur länge vi kan få färsk frukt här?”
De satt tillsammans, bara de två, på Godmodige rektorn. Tavernan var sig lik från den kvällen Pelk hade övertygat sin far om nykterhetens fördelar.
”Jag tar en till om det inte stör dig”, sade Karlis och beställde in en öl.
”Varsågod”, sade Pelk. ”Så vad händer nu med dig?”
”Jag följer med Tzazil”, sade Karlis och såg otåligt efter servitrisen. ”Det är synd att du inte kan göra det.”
”Det tycker jag med”, sade Pelk. ”Men nu när far är tillbaka måste jag följa honom. Det är min plikt. Jag har talat med Tzazil och han förstår.”
”Jag förstår också”, sade Karlis. ”Hur mår din far?”
”Bättre”, sade Pelk och försökte förtränga den senaste orsaken till faderns välmående. ”Mycket bättre.”
”Skönt att höra. Jag tror du får mycket mer att göra än jag. Säkert roligare också. Tzazil blir inte yngre och all kunskap kommer ju ändå att samlas just här, så jag undrar om han någonsin kommer att resa någonstans igen.”
”Vad gör de andra?”
”Sebul stannar, men Thagukk och Ghormz tyckte det lät lite väl tråkigt.”
”Så vad ska de göra?”
”Ah”, sade Karlis och tog tacksamt emot ölen som kom. ”Jag antar att de färdas söderut. Det finns alltid något att göra för en duktig legosoldat i Soldarn. Eller så återvänder de till Jarla. Jag tror inte de vet själva än. De skulle ha varit med i kväll om de inte hade blivit portförbjudna här på rektorn för en vecka sedan.”
”Vad hände?”
Karlis smuttade på ölen och sänkte rösten. ”Någon behandlade dem överlägset och såg ner på Tiraker. De ... ja, de gav honom smörgåsen.”
Pelk log. ”Oj, det passar sig nog inte på Rektorn.”
Karlis log tillbaka. ”Nej, verkligen inte.”
Det blev tyst för ett ögonblick.
”Äter och dricker vi på brödraskapets kredit? Eller betalar vi själva för?”
Pelk tänkte efter. ”Vi borde betala själva. Jag gör det. Min familj har en rejäl kredit här utanför brödraskapet.” Han ville inte närmare gå in på anledningen. Yomeran hade varit Den godmodige rektorns bäste kund under flera år.
”Varför är egentligen brödraskapet så rikt?” frågade Karlis. ”Jag menar, det verkar finnas hur mycket pengar som helst. Legosoldater, stora hus mitt i centrala Chadarians hopp, Tzazils pengaväxlar under våra resor. Det finns alltid pengar. Var kommer de ifrån?”
Pelk såg sig om, för att se om någon lyssnade. Ingen av de tiotalet gästerna verkade bry sig om den nämnvärt. Den lokale barden spelade en stillsam ballad på sin lyra, denna gång verkade den handla om den hopplösa kärleken mellan en cirefalisk man och en asharisk kvinna under den cirefaliska erövringen. Precis tvärtemot han själv och Tzila alltså.
”Det är väl bevarade hemligheter”, sade Pelk till sist. ”Förstås.”
”Men något vet du, eller hur?”
”En hel del. Allting började med Digtet.”
Karlis höjde ögonbrynen. ”Digtet? Är inte han den åttonde guden?”
”Den sjunde”, sade Pelk. ”Allvetaren som gjorde slut på den korta förföljelsen inom Samväldet.”
”Det märks vem som är en broder och vem som är lekman här”, flinade Karlis.
”Cirefalierna förföljde brödraskapet, men när han gick med på att dela med sig av sin forskning blev det annat ljud i skällan. Han fick till och med grunda den första cellen i Vambolien, i all fall den första som inte förföljdes.”
”Han blev en gud”, sade Karlis. ”Undrar hur det känns?”
”Det är det ingen som vet”, svarade Pelk.
”Om han blev en gud efter att ha varit antikvasist”, sade Karlis, ”då måste han ha förstått sitt område fullständigt, eller hur?”
Pelk drack lite frukjuice. Den smakade surt och bittert, inte alls lika gott som öl. ”Det stämmer.”
”Vilket var hans område?”
”Ekonomi.”


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 17 april 2007, 02:59 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Ett utkast:

De möttes av ett svagt klirrande från tunnfotade kristallglas som snabbt försvann förbi dem, konstfullt placerade på en sirlig bricka.
Den välansedda tavernan verkade ganska livlöst om man jämförde med den bullriga, skramlande atmosfären hos de mer lokala värdshusen men det var en lisa att få känna doften av tunga viner, mörkt öl och aromatiska, skimrande likörer istället för vidbränt kött, rå sprit och spyor. Här behövdes inga billiga rökelser för att försöka dölja lukten av intorkad svett och otvättade porer. Här trängdes inga bönder i försök att spela bort sina sista slantar, här satt istället ett tjugotal välbärgade, medelålders män vars vardagar uppenbarligen var alltför innehållslösa. De satt ensamma eller i mindre grupper vid de skinande blanka träborden och drack långsamt ur sina tunna glas.
Möblerna var bearbetade till glänsande pjäser och de glatta ytorna reflekterade skenet ifrån vaxljusen som var strategiskt utplacerade i sirliga hållare på borden och längs med väggarna. Lokalen var mer praktiskt planerad än ett estetiskt mästerverk men den var stilfullt inredd med betoning på detaljer istället för det klassiska misstaget; obegränsat med pråliga utsmyckningar för att ge sken av flärd och rikedom.
Det fanns gott om utrymme mellan borden och golvet där emellan imponerade med sin blankskurade yta och sin brist på uppkastningar. I ena hörnet klinkade en ung man på en luta och ackompanjerade det svaga klirrandet av kristall på ett förvånansvärt melodiskt sätt. Han lyckades dock inte locka någon av tavernans gäster att lyssna särskilt uppmärksamt.
Taket var lägre än väntat och fick rummet att se längre ut än vad det egentligen var. Massiva takbjälkar löpte över deras huvuden och ifrån dessa hängde ett antal tunga ljuskronor i mässing. Tjocka ljus satt stadigt inkilade i sina armar och lågorna dansade en långsamt dans i metallens spegelliknande yta.


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 16 inlägg ]  Gå till sida 1, 2  Nästa

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012