Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 29 mars 2024, 00:50

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 38 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1, 2, 3
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 14 december 2006, 16:09 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Vi har ju jobbat på att göra Pelk tuffare efter hand, bland annat så fick han ju slå ihjäl någon i Stormens vandrare, så jag tror Pelk kommer att vara rätt tuff i den här scenen, bra tillfälle att visa att han växer upp.

Som kim sa:

Faderns tillnyktrande känns inte riktigt äkta. Han är så full att han inte
kan
sitta på en pall, men visar ändå prov på tankeskärpa och beslutskraft.
Antingen måste han vara mindre berusad eller så måste han avgiftas
före samtalet (enbart chocken räcker inte). De unga läsare som
relaterar till det här på ett personligt plan kommer att göra det
starkt. Så ge dem något tillbaka.
...
Tanken är väl att Pelk ska visa sin nyvunna ryggrad? Det framgår bra.
Om han tvingar sin far att vara utan alkohol, så att de kan ha ett
allvarligt samtal.... Då får hans bragd en trovärdigare (och för vissa
läsare, mer tillfredställande) karaktär.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 14 december 2006, 20:18 
Drabbad
Drabbad
Användarvisningsbild

Blev medlem: 6 september 2005, 08:59
Inlägg: 338
Ort: Smara, Edsbro, Uppland
Bastu har funnits oerhört länge... tänk romare och liknande så har du varianter på temat redan där. Det är alltså upp till dig som författare att bestämma dig för hur en bastu kan fungera i Mundana.

Om det däremot avgiftar Yomeran är jag däremot mycket mer tveksam till. Kallt vatten känns lika hopplöst...

En djävla massa vatten att dricka, mat i magen etc hjälper eftersom kroppen kommer att ta upp mindre av alkoholen - SOM REDAN ÄR I MAGEN, mind you. Den alkohol som är i kroppen kommer det fortfarande ta normal bearbetningstid för kroppen att göra av med. (kroppsvikt, inmundingande påverkar som jag förstår det mycket hur långt tid och hur påverkad du fortlöpande är... )

Chocken som sådan kan iofs göra honom koncentrerad, men inte någon längre stund... och är han tillräckligt koncentrerad så kommer han att i viss mån motstå alkoholen en stund... :)

Abstinens och andra eländen däremot tar längre tid, liksom fylledille osv...

Så, någonstans i Yomerans innersta måste han ha begripit att det finns en gräns för hur mycket han bör drick och hur snabbt för att kunna överleva en sådan här historia.

Det i verkliga livet alltså... men vi talar om en fantasyvärld, så mitt förslag är örter, magi och liknande som grym reningsrit... :) Då kan du minimera verkningarna av hans supande till ett minimum och få honom vit på mindre än vad vi andra behöver för att dricka ett glas vatten. Fast, jag föreslår att det verkligen är en upplevelse som Yomeran kommer komma ihåg länge...

Bastun känns i det fallet inte fel, obehagliga örter som bränns, späkning med spikustebuske (ok påhittad just nu.), iglar osv...


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 14 december 2006, 20:34 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Pelk har ju ingen magi att tillgå, örter... ja, kanske

En lite enklare lösning skulel ju vara att göra Yomeran mindre berusad, att han kanske precis skulle börja dricka eller någon vemodig kommentar typ "spriten smakar inget bra idag" eller nåt sånt


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 14 december 2006, 20:35 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
När jag skrev kommentaren i boken så tänkte jag mest på hans långsiktiga tillnyktring, inte den kortsiktiga just på Rektorn.

Så det blir nog något i stil med

1) Yomeran är inte lika full
2) Pelk ger honom en risbastu eller motsv


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 28 mars 2007, 23:09 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Oj, vad jag drar mig för det här, det här är verkligen den svåraste scenen i hela boken. Det får inte bli lika kasst som när Pelks mor dog.

Just nu gör jag allt annat i boken än just det här. Det finns iofs en hel del att göra, så det är inget fel i det. :-)


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 6 april 2007, 13:34 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Göra Yomeran nyktrare verkar vara ett bra första steg, nu sätter jag igång


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 6 april 2007, 14:14 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Osoboy, jättetack för inspirationen. Så här blev det:

Där satt han, Yomeran Silverstäd, en gång ansvarig för både Allvetandets brödraskaps postgång och dess högkvarter i Camard, vilket nu låg i ruiner. Han satt vid bardisken med ett glas chadariskt brännvin framför sig. Pelk visste att det var det enda hans far drack nu för tiden. Det var billigt och han hade sagt att allting ändå smakade lika illa.
"Yomeran!" röt Engart.
Pelks far såg upp mot dörren. Blicken var glansig och tom. Ansiktet bar tydliga spår av år av drickande i form av röda blemmor och torr, knastrig hud.
”Far!”
Yomeran höjde glaset. ”Pelk. En skål till din ära, min välartade son.”
Pelk höjde avvärjande handen och gick fram. ”Drick det inte.”
Hans far såg förvånat på honom, men ställde ner glaset igen och slöt ögonen.
"Yomeran Silverstäd", förklarade Engart för Gråkåpa. "Min kusin. En mycket lovande broder en gång i tiden. Numera en fyllerist och en odugling."
"Kalla honom inte det!" sade Pelk plötsligt. "Vi vet inte vad det är han har läst. Vi kan inte döma honom!"
Engart såg förvånat på sin yngre släkting, men Pelk ägnade honom inte mer uppmärksamhet.
"Far! Jag har saker att berätta som du måste lyssna på."
Ett dimmigt öga öppnades och sedan ännu ett. En smal, åldrad hand som påminde Pelk om Tzazil lades på hans kind. "Pelk? Min son? Bortom allt hopp?"
"Såja", sade Pelk som om han talade till ett barn. "Jag var borta högst tre månader."
"Med Tzazil?" sade Yomeran och försökte se bakom Gråkåpa om den gamle cirefaliern möjligtvis gömde sig där.
"Jag var med Tzazil, Tzila och alla de andra", sade Pelk.
En kall kår rann utför Pelks rygg när han sade namnet på kvinnan som en gång hade betytt så mycket för honom. Nu betydde hon nästan ingenting alls. Det var knappt han sörjde henne längre, trots att hon hade dött så nyligen.
"Manuari?" sade Yomeran och ryckte Pelk ur tankarna på Tzila.
"Nej, det är nästan åtta år sedan vi träffade honom."
Yomeran svarade inte.
”Andas på mig”, sade Pelk.
Hans far lydde.
”Han har inte druckit särskilt mycket i kväll”, sade värdshusvärden försynt. ”Mest suttit där bara. Tror det blev lite mycket igår.”
"Bra", sade Pelk. "Far, jag var i Belu när Uvithaan kom. Stormens vandrare öppnade porten till det helvete Mörkerherrarna bor i och Uvithaan steg ut i vår värld."
"Det börjar", sade Yomeran ödesmättat och tog sig för pannan. "Och det kommer snart att vara över. Världsförgöraren... "
"Du har fel, far", sade Pelk allvarligt. "Tzazil och klan Drezin visste vad som skulle hända och försökte förhindra det. Regrin av Drezin attackerade Stormens vandrare och var en hårsmån från att döda honom!"
"Döda Stormens vandrare? Det går inte. Ingen kan stoppa det", sade Yomeran och gjorde en ansats att resa sig. ”Låt oss sitta ner tillsammans vid ett bord.”
Pelk stöttade upp honom och Yomeran satte sig hjälpligt på en bänk vid ett bord på tavernan. Engart och Gråkåpa satte sig mittemot.
"Ge honom vatten!" sade Pelk till värdshusvärden som lydde omedelbart.
"Vi behöver veta vad du läste i Hadarlon, kusin", sade Engart förmanande. "Ingen annan har kunnat tyda skrifterna!"
Pelk gav antikvasisten en arg blick, men vågade inte säga ifrån. Han önskade att Engart kunde låta bli att tala så att han själv fick leda fadern tillbaka till allvetarnas vägar.
Vattnet kom och hans far drack ivrigt av det.
"Gott", sade fadern. "Vad var det för vin?"
"Det var vatten från frijarlens brunnar", sade Pelk.
Fadern såg upp på honom och log. "Det måste jag prova igen."
"Vi kunde ha vunnit", sade Pelk. "Det finns inget förutbestämt öde. Världen står och faller med våra egna beslut. Du har valt att gå ner dig i din misär för att du tror på det du läste – vad det nu var – i Hadarlons böcker! Det är fel! Det finns inget öde förutom det vi själva skapar!"
"Väl talat", mumlade Engart.
Tavernan hade tystnat helt och ett tjugotal gäster satt trollbundna av Pelks ord. Engart såg ilsket på dem. "Ut härifrån! Det här är Allvetandets brödraskaps inre angelägenheter! Seså! Ut!"
Värdshusvärden blev upprörd. "Men det är ju mina betalande gäster!"
"Här!" sade Engart och slängde till honom en handfull guldmynt. "Det här är mer än du får in på två dagar. Så stilla din tunga och se till att vi får vara i enrum!"
Värdshusvärden såg storögt på mynten och började köra ut gästerna. "Ut med er! Ser ni inte att det här är Allvetandets brödraskaps inre angelägenheter! Kom tillbaka imorgon!"
"Du förstår inte", mumlade hans far. "Undergången går inte att hindra. Camard var bara början. Var är Tzazil? Var han med er? Han borde förstå om någon."
”Hur ska någon kunna förstå när du aldrig berättar något?” frågade Engart.
"Tzazil var inte med oss i Belu”, sade Pelk. ”Han lever."
"Se hur allting går under", sade fadern. "Se hur världen dör. Jag behöver brännvin."
Värdshusvärden tog glaset från bardisken och kom fram till dem med det, men Pelk tog det av honom och hällde ut det på golvet.
”Vafalls?” sade värdshusvärden med rynkade ögonbryn.
Pelk reste sig upp. ”Aldrig mer! Ge honom aldrig mer någonting att dricka här!”
Yomeran såg förtvivlad upp. ”Aldrig mer?”
”Nej, herrn. Naturligtivs, herrn.”
Värdshusvärden retirerade bakom disken.
Pelk satte sig igen. "Lyssna på mig, far! Vi kunde ha stoppat honom! Vi har sju chanser till att stoppa honom innan Mörkret bryter ut! Jag ska tala med Klan Drezin!"
"Vi måste överlägga med Tzazil", sade Engart och Pelk kunde se ett leende spela på hans läppar. "Om konung Khrun är död kanske klan Drezin har spelat ut sin roll."
"Lamark tar över", sade Pelk. "Klan Drezin är våra främsta allierade."
"Det vet du mycket lite om", sade Engart, men Pelk brydde sig inte om honom.
"Far! Lyssna på mig!"
Hans far drack girigt av vattnet. "Jag kan inte acceptera det. Vad finns det för bevis? Ni har ju inte stoppat något."
"Stormens vandrare sade det själv", sade Pelk.
"Vad sade Stormens vandrare?"
Pelk tänkte efter. Vad hade Stormens vandrare egentligen sagt? "Han sade att vi hade kunnat besegra honom. Han blödde!"
"Blödde han?" frågade Pelks far och hans blick fick med ens något nyktert över sig. "Vilken färg hade hans blod?"
"Det var svart."
"Svart?" sade fadern och verkade tänka efter. "Världsförgöraren skulle ju låta sitt röda blod droppa över skapelsen. Vad var det för... vad var det för vapen som dvärgen använde?"
"En yxa, förtrollad med dvärgrunor."
"Kunde vapnet ha färgat blodet svart?"
"Nej", sade Pelk som inte kunde förstå hur det skulle ha gått till.
Faderns blick fick en glimt som Pelk inte hade sett på många år. "Vad hände sedan? Talade Uvithaan? Vad sade han? Nämnde han Världsförgöraren?"
Engart rörde oroligt på fötterna.
"Jag förstod inte språket", sade Pelk uppgivet. "Jag kan inte återge Mörkerherrens ord."
"Hur lät hans röst?"
"Det var mer än en röst", sade Pelk.
"Två eller tre röster?" sade fadern grötigt. "Hur lät de?"
Pelk kunde inte glömma den detaljen. "Tre. Arga, upprörda..."
”Jag förstår inte”, sade Yomeran. ”Det stämmer inte. Ingenting stämmer.”
Han tänkte efter en bra stund. De andra väntade tålmodigt.
"Har ni hittat Ljuschets lie då?"
Pelk såg frågande på Engart. "Tzazil sade något om Ljusets lie i Västerbrygga. Vad är det?"
"Ljusets lie är den människoson vars öde är att fördriva Mörkret", sade Engart. "Vi vet inte om det är mer än en legend, men i en tid som denna vet man ofta inte vad man ska tro. Tzazil sätter stor vikt vid legenden. Det troliga är dock att Ljusets lie inte kan axla sin mantel förrän alla Mörkerherrar har kommit hit. Och därför har vi inte hittat honom än. Alltså är han tämligen irrelevant just nu."
Pelks far strök bort en hårtest ur sitt ansikte. Han var tunnhårig på huvudet, men hade alltid hållit håret på sidorna kort medan Pelks mor levde. Nu hängde håret, svettigt och långt, ända ner till axlarna. Han vände sig till Engart och svalde hårt innan han talade. "Kusin, ta mig till högkvarteret. Jag måste bli uppdaterad på vad som har hänt. Tzazil måste komma hit."
”Nåväl”, sade Engart.
Engart och Gråkåpa reste sig.
Yomeran såg längtansfullt mot bardisken. ”En styrketår kanske?”
Pelk slöt ögonen, sköt undan bordet och reste sig upp. En väldig vrede bubblade upp inom honom.
”Pelk?” sade Yomeran.
”Värdhusvärd! Det finns en brunn här utanför, eller hur?”
”En fontän. På innergården.”
Pelk slet tag i Yomerans krage så kraftigt att den äldre mannen föll av pallen. Pelk lyfte upp honom och märkte hur lätt han var, som att delar av honom hade försvunnit under den långa vindvalan.
Med krafter som han inte trode sig besitta släpade Pelk ut sin far på innergården. Hans käkar var så hårt sammanpressade att han trodde att de skulle brytas av den rena och skär vreden som pulserade hela vägen ut i fingerspetsarna på honom.
Yomeran stönade och protesterade, likt ett barn. Ja, som om rollerna vore ombytta och Pelk släpade sitt barn hem till middagen.
Väl framme vid fontänen släppte Pelk sin far för att flytta på hinken som stod i vägen mellan honom och vattnet.
Yomeran försökte då fly genom att stappla iväg, men Pelk upptäckte honom.
"Kom hit!" väste han.
"Nejnejnejnej..." jämrade sig Yomeran. "Pelk, snälla, låt mig vara."
Pelk ryckte så häftigt tag i sin fars kläder att den gamle mannen föll baklänges mot brunnen. Pelk greppade om kragen på sin far och tvingade ner hans fars huvud under den kalla, mörka, vattenytan.
Yomerna skrek högan sky när han son efter ett kort ögonblick släppte upp honom igen.
"Nu ska du lyssna på mig din vinsäck! I flera år har jag stått ut med ditt supande! Du visste vad som skulle hända! Du visste och du gjorde inget! Nu är det vi andra som får sona för ditt egoistiska beteende! Mor! Mina vänner! Oskyldiga människor! Så kom ner från dina höga hästar och hjälp till!"
Yomeran andades ansträngt i natten. Han sa inget, men hans ögon var uppspärrade och han stirrade på sin son.
Vatten rann ner från Yomerans ansikte och ner på hans kläde. Pelk kände hur det högg till i hjärtat. att se honom såhär. Hans far. Mannen med alla svar. Nu liknade han mer en försvarslös hare som skrämt stirrade på sin jägare.
Han lossade järngreppet runt hans fars krage och blinkade bort tårarna och vände ryggen till för att hans far inte skulle se att han vacklade.
"Om inte..." sa han med ryggen fortfarande mot sin far. "så kan du lika gärna supa ihjäl dig, för då har världen ingen nytta av dig."
”Pelk”, snyftade Yomeran. ”Jag är ledsen.”
Pelk torkade bort sina tårar och vände sig om. ”Lova mig en sak.”
”Vad som helst”, sade Yomeran.
”Lova mig att du aldrig kommer att dricka igen.”
”Aldrig?”
”Aldrig någonsin. Det är du skyldig mig.”
Yomeran gned sig i ögonen, men gråten gick inte att hedja. ”Pelk, jag har varit ett monster. Jag ska göra allting bra igen. Jag ska bli din far igen.”
”Lova mig!” sade Pelk och tog tag i kragen igen. ”Lova mig att aldrig dricka igen!”
Yomeran drog efter andan och en glimt av beslutsamhet dök upp någonstans bland tårarna. ”Vid din mors grav lovar jag att aldrig någonsin, under några omständigheter, dricka rusdrycker igen.”
Pelk strök bort en tår från faderns kind och kramade sedan om honom med all sin kraft.
”Pelk”, snyftade Yomeran. ”Min son. Du är allt jag har kvar. Jag ska inte svika dig.”
Plötsligt blev Pelk medveten om att de inte var ensamma på innergården.
”Imponerande”, sade Engart och log brett. "Välkommen tillbaka, Yomeran. Du återvänder till Allvetandets brödraskap i vår svåraste tid, när din hjärna behövs som bäst. Svik mig aldrig igen."
Under en grå mantelhuva betraktade två bruna ögon tankfullt de tre allvetarna.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 6 april 2007, 14:37 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Har ändrat på alla följdställen också.... nu återstår bara beskrivningen av Rektorn, sedan ska jag skicka ut den scenen till alla


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 38 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1, 2, 3

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 3 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012