Rexy skrev:
jag vill mycket gjärna ha mer Ryana!! MYCKET gjärna!
Det är noterat... men vad kan hon råka ut för?
Här kommer mina ultrahemliga anteckningar om Ryana (SPOILERVARNING) (ursprungligen från Svärdsspel, men uppdaterat efterhand för Mörkret)
Ryana
Född år 2941.
IDI: Processor – strävar efter perfektion
Huvudsakligt mål: Perfektion. Överlevnad.
Född i Corolan, tränad till dräpare men fick aldrig den rätta tron och lämnade dräparna åt sitt öde (hon kommer att refereras till i Andreas tredje bok, Demonen), innan händelserna i Andreas böcker.
Har färdats långväga för att kämpa i spelen och vinna ära och berömmelse. Pelk åtrår henne i bokens början men hon tycker att Pelk (och Janna) är barnrumpor. Står inte över trick för att vinna – trick är en del av striden och vore det riktig strid skulle den listigaste vinna.
Sover mycket djupt.
Gillar hasardspel.
Cynisk och bitter ibland. Levererar ibland ganska giftiga kommentarer oprovocerat.
.
Kom tvåa i Svärdsspelen i Hadarlon.
Detta är en ung kvinna, en tämligen skicklig kämpe som kan hantera ett svärd dugligt. Hon är kort och smal och väldigt smidig, hennes hår är bundet i en lång fläta som hon har stoppat ner under kläderna och hon har tajta, åtsittande kläder.
Hennes mun var vacker med de fylliga läpparna och den eleganta amorbågen.
Bleka ögon.
Hon hade ofta tvivlat på det hon höll på med. I hela sitt liv hade Ryana tränat med svärd. Hon hade offrat allt - män, pengar, sina relationer- för att bli så skicklig som möjligt med svärdet. De hade fostrat henne till krigare, en som aldrig gav upp och hon hade blivit den bäste av dem innan hon hade lämnat dem. Sedan hade hon färdats
Skador: Herr Ilric högg henne i armen i semifinalen.
Ryana om misslor: Misslor var små, spensliga, gulliga varelser som var mer eller mindre galna: De var högljudda och tjattrade glatt som misslor tenderade att göra. Ryana hade ingen lust att göra deras bekantskap.
Ryana om Manuari: "Visst", sade Ryana, trött på alven konstiga historier.
Har svårt för Manuari till en början och påpekar gärna när han berättar för vilda historier
Alven var helt oberäknelig. Ena stunden hände det något, andra stunden något helt annat. Man behövde åtminstone aldrig ha tråkigt i hans sällskap.(Kap 3)
Hmm... den här känns som att den behöver uppdateras med det som har kommit fram i Mörkret.... vad kan man tillägga om Ryana?
(Det här kommer ur mitt stora "ROLLER"-dokument där jag försöker hålla reda på mina figurer)