Varje gång jag som liten lekte med dockor med mina kompisar, t.ex. Barbie, så bytte vi ALLTID dialekt, till just någon form av rikssvenska.
Jag tror på något sätt att det kändes mer rätt, eller hur jag nu ska säga, att vi tyckte det var så man skulle prata, om man var Barbie.
Jag kommer ju från Ystad-trakten och jag pratar ganska bred skånska och det gjorde även de flesta av mina barndomsvänner.
Men jag har aldrig tänkt på just det att vi bytade dialekt, det var väldigt intressant, och man kan ju faktiskt undra varför.
