Sagan om Isfolket
http://shailina.se/Isfolket/

Rexy reflekterar : bok nummer 10 Dvergemål
http://shailina.se/Isfolket/viewtopic.php?f=22&t=7557
Sida 1 av 1

Författare:  Rexy [ 31 oktober 2012, 19:43 ]
Inläggsrubrik:  Rexy reflekterar : bok nummer 10 Dvergemål

Åh detta är en av mina favoriter i serien! Jag älskar den!

Boken börjar med resan till Island, och jag ryser välbehagligt när jag läser om dom 7 ordensbröder som följer Móri till Island. Jag har alltid kännt en dragning till Island själv, och följer så villigt så villigt med. Och är det något Margit kan är det sin islandska geografi och historia! Dom rider genom landet, och Margit berättar, jag är en villig elev och läser lycklig om alla ställen dom kikar på. jag skrattar av att dom omedvetet undviker ordensbröderna vid att dom är så trevliga och solkråkorna så elaka så alla folk forsöker hjälpa dom helt änkelt för att dom ogillar dessa skitstövlar.

Men sen går det illa. Dom fångas i en fälla, och Villemann får sina "fem minuter i media" så att säga och får spela hjälte en liten stund. Jag blir jätteglad! sen skrattar jag lite av vandrande skor och Villemann som bärs fram av osynliga armar. Rolig grej! Får lite Harry Potter känslan av denna osynlighetskappan :) Väntar nästan bara att Villemann skall stoppa upp huvudet och skrika "bö!" på något vis med, han är galen nog till det som han beskrivs.

När dom sen fångas på en fjälltopp, och Dolg får kasta sig ut över fjällsidan, lider jag med honom i vartända skrubbsår och fallet utföre stupet. Jag glädjs åt den kvinnan som kommer till hans hjälp, Halla, en riktig fantastisk och varm kvinna jag omedelbart blir störtkär i. Teitur likaså! Hennes tunga historia får mig att bli lädsen för hon och där och då är jag redo att ge upp allt jag har för att åka till Island och hjälpa hon ut av ensamheten!

här har vi Margit på sitt bästa, så levande skriven och berättarstilen som bara river mig med, SÅ skall det låta, Margit!
Att Dolg överlever fallet är ju pga soltecknet och safiren, vi fattar ju alla det. Och att Dolg fattar ett varmt vänskap med Halla är jag bara glad för. Jag blir nästan lite besviken över att hon värkar vara på väg att bli kär och inte han blir det tillbaka. Men jaja, han har väl annat att tänka på. Endast ett ställe tänker jag "Men Margit då!". Dolg reflekterar över att han har blivit av med sin huvudvärk och att inget får en att må så dåligt som huvudvärk. Och sen kastas vi in i refleksjoner över hur Dolg inte känner kvinnans urinvägsinfektioner och hur den dödar motivation och livsglädje och jag vet inte vad. Men vad i hela friden har det med Dolgs huvudvärk att göra? Känns lite som en insmygande moralpekepinn-grejs igen, och jag skakar på huvudet. Men det är en kort parentes som jag snabbt glömmer igen.

Dolg hittar iaf till sin familj och beslutar hjälpa Halla omedelbart. Med hjälp av lite galder och omtanke lyckas dom vända de gamlas sinne till godheten och inse sin själviskhet, och unga Bjarni får följa med. Tur i oturen för dom kommer behöva hans hjälp sen!

Och sen.. letandet efter de rätta ställerna, detta känner jag igen. Leta efter nål i myrstakk-grejsen, det är mycket av det i Isfolket med. Leta reda på fakta från dom som inget kan säga, och dom som hade kunnet finns inte kvar, hur väl minns vi inte det? :) Och det är ju detta vi älskar!
När dom sen befriar alvakungen jublar jag, och Bjarni är en hjälte i mina ögon. Alverna tackar sen Dolg med att hjälpa det bästa dom kan när han skall leta efter den andra skatten, vid detta läget undrar vi väl knappast vad han är där för att göra.
Och han klarar sin uppgift med glans!

Sen slår "rovdjuren" till igen, mot oskuldiga Halla. Tursamt nog är dom redan hos henne och Móri, Dolg och andarna kan hjälpas åt att hålla hon och gården trygg. Jag älskar när farangilen visar sin makt, sina krafter, men jag kan inte låta bli att undras litegrann över hur lite Dolg verkar bry sig egentligen. På den andra sidan, han säger aldrig till stenen att den skall döda eller skada, utan att den skall göra det som behövs för att skydda den och safiren, och farangilen inser att dom falska soltecknen måste bort och ser till det, varpå anderna kan göra det dom anser bäst.

Och när Dolg sen lämnar Island, lämnar han det som är hans ända lika, dom av samma art som han själv, och förmodligen den ända riktiga vän han kommer känna sig bekväm med på jorden utanför sin familj.
Detta tar oss vidare till nästa bok, Skammens hus!

Författare:  Setsuna [ 30 april 2013, 07:35 ]
Inläggsrubrik:  Re: Rexy reflekterar : bok nummer 10 Dvergemål

Älskar dina reflektioner! Mer mer! :hdance2:

Författare:  Rexy [ 30 april 2013, 07:53 ]
Inläggsrubrik:  Re: Rexy reflekterar : bok nummer 10 Dvergemål

Just ja, jag har ju inte skrivit reflektioner över dom sista böckerna! Lovar jag skall skärpa till mig :D

Författare:  Rexy [ 18 januari 2014, 10:25 ]
Inläggsrubrik:  Re: Rexy reflekterar : bok nummer 10 Dvergemål

..och glömt igen! Något att göra under morgondagen kanske? :)

Sida 1 av 1 Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
https://www.phpbb.com/