Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 27 oktober 2020, 07:10

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 1 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 25 oktober 2012, 16:32 
Red Goddess
Användarvisningsbild

Blev medlem: 26 mars 2006, 18:05
Inlägg: 7558
Ort: Delsbo
När jag öppnar bok 4 är jag fortfarande litegrann pytteirriterad över den erotiska berättelsen mellan Tiril och Móri faktisk, det inser jag när jag börjar läsa. Dock glömmer jag det snabbt för nu går det undan! Språket och flyten tar en mer intensiv form, suger mig med så jag viljelöst (och mycket villig får tilläggas) sopas med som av en flom. Det känns som att min läspuls öker, och jag känner en trång att läsa snabbare för att det känns som takten är snabbare.

När Margit berättar hur kardinalen kallar på Tiril, känner jag en glädje som bara skuttar runt i hela mig som en liten boll. SÅ skall det låta! Detta är kraftfulla svart magi, så är det! Dock kan jag inte låta bli dra en sammanlikning med svart-magien man hör om i bok nummer 2, och känner omedvetet att detta på något vis gör händelserna där ännu mer fjuttiga. Men för varje bok jag läser i häxmästarn dess mer sällant reflekterar jag särskillt över detta, och om någon bok kommer det inte länger vara ett tema. Jag kommer inte hinna med helt änkelt!

Margit har tyvärr en tendens att komma med sina små moral-peaks innimellan, och jag retar mig aningens över dom, en irritation som inte riktig tillåter mig att bli blind för det utan den återkommer varje gång det händer i boken. Vilket tyvärr är lite för ofta om du frågar mig. Men allt i allt så förlåter jag Margit så hemsk gärna dessa små moral-stunder för det övriga är så sugande, fängslande och levande så jag svälger dom små droppar irritation och njuter den rena frossa av läsarglädje som hon alltid bjuder på i rika monn.

När vi sen i bok nummer fyra får fullbördelsen av deras kärlek, Tiril och Móri, skrattar jag av glädje! Det är inte pampigt, inte pompöst, inte svulstigt eller någonting så! NU är det som det skall vara, spontant, oemotståndligt och äkta. Men Margit har en förkärlek för smutsiga uthus, lada, kvarnhus och jag vet inte vad som ett "kunde inte motstå varandra och råkade hamna i varandras famn for första gång" grej mellan sådana kärlekspar. Hon verkar ha lite förkärlek för "måste bekämpa och forsöka låta bli" kärlek. Men, det går ju aldrig. Och det är vi alla mycket glada för, för är det någon som förtjänar varandra så är det Tiril och Móri! Ja, finns två par till som värkligen förtjänar varandra men det återkommer vi till.

Under läsningen blir jag bara mer och mer kär i Aurore, och i syskonparet som kommer till hjälp på gården dom bor i tills vidare, och tycker värkligen om när Theresa konspirerar så änkedraken inte vet vem som köper.. eller vad som kommer hända, och jag garvar när Móri ger ofarliga örter som ger "sjukdom" till Aurore för att lura så att hon får vara kvar. Rätt åt dom tycker jag fylld av skadefröjd!

När dom sen beslutar att dom skall åka till Theresenhof alla, blir jag både glad och lite lädsen på samma vis. Det känns som berättelsen sätter punkt för VÅRAN landsdel, mitt eget hemland (även om det är tveksamt om vi kan anse just Bergen som en del av Norge, så sitter det ändå fast i våran kust så även Tirils uppväxtsted måste väl räknas till Norge :P ) Jag blir även glad över att när Tiril och Móri ändå råkade hamna i varandras armar blev hon gravid så att det inte fanns någon utväg för mamma Hertiginnan att dra ut på något giftemål så det bara blev att fixa hux flux så slapp dom vänta och segpinas, och Móri släppte se sin kärlek presenteras för den ena kavaleren efter den andra. Samtidig känns det litet som en "nödlösning" i stället för att skriva om dom konflikter det skulle bli att presentera en utomäktenskaplig dotter som plötsligen ändå skulle giftas med en "Mr Ingenting" från Island bara sådär, mycket enklare att presentera en redan gift kvinna för dom som nu på död och liv måste presenteras för Tiril. Som även Hertiginnan själv påpeker i boken.

Igen konkluderar jag med att ingen av dom små irritationsmoment på något vis ens kommer i närheten av läsupplevningen jag får varje gång jag öppnar en Margit-bok, och dom små svagheter i historian gör inte heller att det negativa på något vis kan komma i närheten av det positiva. Det är fortfarande en övervägande hög med positiva saker som långt på väg slår ihjäl dom mindre negativa sakerna. Det kommer nog aldrig finnast en författare som skriver udelt positivt, som skriver så att jag aldrig retar mig över något som helst, och jag tycker ändå att Margit kommer rätt bra från det allt i allt. Dom mindre fel hon har i sitt skrivande tycker jag ändå kanske är "Så är Margit, det är en del av charmen". Så jag blundar muntert och fnittrar, gråter och skrattar mig genom hennes böcker.

_________________
Knowledge is a weapon. I intend to be formidably armed.
**
The silent blade screams louder on my skin than the pain inside my soul...
**
Besök min hemsida och blogg!
Samt min julblogg:)


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 1 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012