Sagan om Isfolket
http://shailina.se/Isfolket/

Rexy reflekterar : bok nummer 3 Når mørket faller på
http://shailina.se/Isfolket/viewtopic.php?f=22&t=7550
Sida 1 av 1

Författare:  Rexy [ 24 oktober 2012, 11:45 ]
Inläggsrubrik:  Rexy reflekterar : bok nummer 3 Når mørket faller på

Okej, tydligen är Tiril någon fyrsteätling, och jag blir lite irriterat av det. Varför kunde hon inte få vara en medelklassekvinna, presis som konsulen? Det hade ju faktisk varit mer än bra nog! Men nej, fyrsteblod måste det vara. Suck. Jag tycker på ett sätt det är en sagodröm som händer på samma tid som jag irriterar mig över det. Allt blir så lätt sen när man hittar Tirils mor. inga finansiella problem länger, kvinnan har ju trots allt betalat mycket bra för Tiril under hela hennes uppväxt, varför skulle hon då inte bidra med pengar att etablera sig bra sen? Men det är en irritation som rentav drunkar i skadefröjden jag känner nar Catherine sätts på plats :giggle:

Resan till Tiersteingram är en trevlig berättelse. Nu minsann kommer det fram svartekonster och sådan, och jag kan inte låta bli att tänka detta är mer avancerat än mässandet i kyrkan och Rödskinna, vilket jag inte riktig tycker är rimligt. Men skitsamma, nu är det som det är. Jag tycker iaf det kommer mycket bra fram, hur borgen är rentav dold magisk, häxmästarn som fortfarande lever, hur Catherine tas och så vidare, jag gillar det. SÅ skall det låta typ!

Skrivstilen flyter på i bästa Margitstil, och jag njuter sida upp och sida ner helt till mot slutet när Tiril och Móri skall "leka". Fy det är så himla pinsamt! Det är så svulstig, så pampigt skrivet dessa replikker dom i mellan att jag mäst vill blunda och bläddra förbi! Det blir så.. fel! Fel fel fel! Nej, det där var ingen bra del av boken. Jag förstår vad Margit forsöker förmedla men jag tycker inte det blir så lyckat. Dock räddas hon av den något av ett antiklimax som avslutar det hela, en mycket jordisk "nära tappa självkontrollen" incident. Det gillade jag ;)

Beskrivelsen av balet, all arrogance och hur adeln beter sig tycker jag är mycket bra skriven. Det känns som hon träffar mitt i pricken där, och jag får presis så en avsmak för Tirils styvpappa att jag skuttar av glädje när han dör. Självklart förstärkt av förtvivlan över hur hertiginnan ser ut när dom väl träffar hon.
Hennes liv kan jag så väl leva mig in i, jag som har sett sådan på nära håll själv, och när hon får veta om Tiril gråter jag öppenlyst och är helt fången i berättelsen. Margit river mig med som en dämning som brister och jag gråter för Tiril, för Theresa och för deras liv som hade kunnet vara så annurlunda om bara.. fyll i det du själv tänker och du hänger med på vad jag menar.

Boken avslutas med en suck, av glädje att det finns fler böcker och i sorg då jag vill stanna kvar med Tiril och hennes återfunna mamma, jag vill fortsatt sitta i det rummet och känna en nyvunnen livsglädje hos Hertiginnan, det var så fantastisk. Men alla böcker har ett slut. Tursamt nog skriver Margit sällant bara en. Eller tre.

Sida 1 av 1 Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
https://www.phpbb.com/