Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 27 oktober 2020, 06:57

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 3 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 21 oktober 2012, 21:41 
Red Goddess
Användarvisningsbild

Blev medlem: 26 mars 2006, 18:05
Inlägg: 7558
Ort: Delsbo
Jag hoppar omedelbart inn i bok nummer två. I vanlig stil kan jag inte vänta, utan ger mig i kast med bok efter bok och förtär dom med glupande appetit. Margit har den effekten på mig. Jag blir besatt, otålig, måste läsa mer och mer, och det går på bekostning av husarbete och nattesömn.

Tirils uppehåll på ön ramlar hon så snabbt förbi så jag blir lite irriterat, jag vill läsa mycket mer om Tirils förvandling från flyktning till svärande livsglad kvinna, och hennes naivitet retar mig litet innimellan. Men allt i allt tycker jag om Tirils tid på ön.

Móris resa i Island tycker jag blir för lättvint beskrivit, och även hans incident i kyrkan med Galdra- Loftur tycker jag blir för enkelt. Det finns inget i händelserna som skulle tillsäga att straffet blir så hårt, inget i galdrandet till Galdra-Loftur som tillsäger detta är så svarta galdrar att det skulle få så mycket konsekvänser alls för någon av dom. Igen känner jag mig lite snopen, som om jag har fått hälften av vad jag bad om att få, och det känns som att min fantasi själv inte sträcker till.

Under vägen retar jag mig fortfarande på doseringen som man får små dropp av hela tiden, exempelvis där den unga killen berättar om Galdra - Loftur som säger han måste använda sina krafter till ondskap och Móri resonerar att det är fel men tilldels rätt med den attityden mot det, jag stör mig en kort sekund igen på att Margit vill belära oss med sin synspunkt berättat genom karaktärerna i berättelsen. Även om jag håller med hon i frågan. Nuväl, igen är jag så fången av berättelsen att jag känner bara ett lite dropp av otålighet, och far fort förbi vidare i berättelsen.

Jag irriterar mig över att Tiril och alla andra hela tiden säger att Móri kan man inte älska på 'det viset', han är inte för jordisk kärlek, men ändå fantiserar hon om honom sexuellt utan att ändra på hur hon tänker. Hon lever och andar för honom, och kastar sig överkulls i väg till Island baserat på en dröm. Och fortfarande anser hon att man älskar inte en sån som han. Att hon forsöker vara blind i sin unga ålder kan jag köpa men alla andra runt hon?

Margit får mig lätt med på resan över Island. Dock undrar jag litet över att ingen på Island stör sig över en ung och tilldragande kvinna som reser ensam. Igen släpper Tiril undan med saker som vore fullkomligt otänkbart på den tiden, och utan konsekvänser dessutom. Det är konstigt tycker jag.

Móris beskrivelser av sina nätter där han träffar sina föleslagare känns fattiga. Det blir som om det inte finns ord som beskriver något alls, tomt och ihåligt, och inte alls Margit värdig. Måhända är det jag som är trött just nu, men det känns som att det hon beskriver inte alls samsvarar med hans härjade och sargade sjel och kropp. Om det är mig som är för förväntningsfull eller om hon underdriver berättelsen och överdriver hans fysiska och psykiska problem vet jag dock inte. Att identiteten till hans tysta följeslagare går honom hus förbi tycker jag är konstigt när han vet och ser så mycket annat. Det kan vara denna döljer det för honom, men hur kan då Tiril så lätt se svaret?

Senare stör jag mig voldsamt på att Tiril med lite tårar och kött helar alla tassar på djuret, utan synliga ansträngelser, medans Móri som älskar djur lika mycket inte lyckas hela så mycket som ett hår. Jag älskar den kärleken hon har för djuren och hur det rena hjärtat och hennes osjälviska kärlek kan hjälpa så handgripligt, men jag blir lite sur över skillnadsbehandlingen mot Móri där. hans kärlek och sorg över människors behandling av djur är lika stor, och han undviker även att använda galdrar som gör att djur får lida, det borde värkligen räknas med för en som är så fanatisk uppsatt att bli bäst i världen så han är villig att offra sin sjel för en galdrabok!

Erling är en figur jag har svårt att bestämma mig för om jag gillar eller ogillar. Han verkar ytlig, korttänkt och som en typisk affärsmann van att få sin vilja, och trots detta överser han mycket hos Tiril som en mann av hans stand och uppfostran skulle ha skrikit rakt ut över, eller kräktes över. Igen släpper Tiril undan, och vid detta läget tycker jag det börjar bli lite smått irriterande hur mycket hon kan tillåta sig av spontanitet, tankelöshet för etikk och beteende utan att någon verkar bry sig annat än med lita halvtama protester. När det senare beskrivs att Erling lägger an på att vinna hennes respekt får det därimot en hel del mening att han blundar för massor, det kan jag köpa!

Som vanligt är Margits stil att skriva en mjuk och len upplevning som trots små irritationsmoment gör läsningen till en glädje. Innimellan slinkar det ju in något skrivfel eller repetitoner av ord som man kanske kunde ha varit utan, men sånt är småplock i det stora sammanhangen. Berättelsen är mjuk och trevlig, men bådar ändå om stora saker som kommer. Varje gång jag läser denna serien blir jag riktig glad när jag kommer till slutet av denna boken för jag vet att det kommer mer, och boken har byggt upp en spänning i mig. Den får dock en brå avslutning när jag läser dom två sista sidorna i boken och jag blir lite lätt irriterat över att skyhög rang skall blandas inn i lilla Tirils liv igen. Men vi kommer till denna biten i kommande böcker.

Nu dags för bok nummer tre! Ni får ursäkta att jag skriver titlarna på norska, jag har ju böckerna på norsk och har inte blekaste vad dom heter på svensk ;)

_________________
Knowledge is a weapon. I intend to be formidably armed.
**
The silent blade screams louder on my skin than the pain inside my soul...
**
Besök min hemsida och blogg!
Samt min julblogg:)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 22 oktober 2012, 00:26 
Gudom
Gudom

Blev medlem: 2 december 2005, 15:02
Inlägg: 3071
Dette er så fint å lese. Jeg kommer tilbake med litt grundigere kommentarer når jeg er litt mer våken. Men veldig glad fordi du tok oppfordringen min og skrev vurderinger. Du er så flink. :)

_________________
For it would seem - her case proved it - that we write, not with the fingers, but with the whole person. The nerve which controls the pen winds itself about every fibre of our being, threads the heart, pierces the liver.
( Virginia Woolf, Orlando)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 22 oktober 2012, 10:05 
Red Goddess
Användarvisningsbild

Blev medlem: 26 mars 2006, 18:05
Inlägg: 7558
Ort: Delsbo
Villemo Kalebsdotter skrev:
Dette er så fint å lese. Jeg kommer tilbake med litt grundigere kommentarer når jeg er litt mer våken. Men veldig glad fordi du tok oppfordringen min og skrev vurderinger. Du er så flink. :)


Takk :D

_________________
Knowledge is a weapon. I intend to be formidably armed.
**
The silent blade screams louder on my skin than the pain inside my soul...
**
Besök min hemsida och blogg!
Samt min julblogg:)


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 3 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012