Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 23 oktober 2020, 08:52

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 2 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 21 oktober 2012, 20:26 
Red Goddess
Användarvisningsbild

Blev medlem: 26 mars 2006, 18:05
Inlägg: 7558
Ort: Delsbo
Jag hör till en av dom som faktisk gillar denna serien rätt bra. Jag kärar ner mig i Tiril och Nero, och blir smygkär i Móri varje gång. Själv anser jag inte att jag är så duktig på att anmäla böcker, men blev övertygat att ge det ett forsök.

Jag öppnar alltid bok nummer ett med en känsla av "NU ni!" och ser värkligen fram till att forföras av Margits spännande univers. Och det slår inte fel, jag fängslas från dom första raderna. Konsulen och hans fru slår mig som dårligt planerade personligheter, eller så har inte Margit tagit sig tiden att beskriva dom så mycket. Jag tycker gott att deras personligheter kunde ha fått komma mer fram, att man hade fått veta mer om detta, och mycket kunde nog ha varit ännu mer tydligt.

Det slår mig även som konstigt, i en tid då barnen rätt så riktig med aga och hot skall tystas ner till snygga små prydnadsfigurer man tar fram och sen stoppar bort efter eget befog, att Tiril får vara så fri som hon är. Det känns inte riktig som att det skulle kunde gå att det blir så, utan hjälp från någon. Jag kan inte riktig sätta fingret på det, men det uthävs så mycket hur barn tystas ner att inte synas, inte höras, så det slår mig unnerligt att Tiril trots detta är så fri och öppen hela vägen upp till vuxen ålder. Missuppfatta mig korrekt nu, jag värkligen älskar Tiril och hennes livsglädje och naivitet, men det slår mig ändå som konstigt.

När Margit beskriver lilla Carla och hennes mardröm får jag igen en känsla av att det måste fattas bitar. Det känns som att vi får delar av en berättelse, där det kanske fanns mer som försvann. Jag blir lite otålig, som en som själv har burit familjehemlisar av samma alvarsgrad känns det konstigt att läsa om hur en som upplever det Carla upplever och visar så mycket och så tydligt åt alla håll och kanter att något är fel fel fel, men jag skall inte ställa mig till doms över hur man visar eller döljer en sådan skam.

Sen kommer bitar där jag känner att Margit nyttjar hövet att briljera med sina kunnskaper om historia när det kommer till häxkonster, och skall resonera och filosofera genom sina personer i boken. Sådan går inte alltid så väl hem hos mig, så även nu, men jag förlåter hon så gärna då jag redan kärat ner mig i berättelsen och det som den bådar kommer framöver. Det känns som detta är mindre problem att överse, inget större retande från min sida här och blir väl närmest en parentes i det stora och det hela.

När jag läser genom boken, som jag har läst så många gånger innan, slås jag igen över naiviteten i språket. Det finns inget komplicerat i det Margit skriver, inget konstfärdig balett med ord för att skapa ett konstvärk inom litteraturen. Det jag därimot ser är vardagens enkelhet, en humor som hon inte klarar av att dölja i sin text, som får mig att asgarva med i den största naturlighet så gubben undrar vad katten Margit skrev nu som var så kul, och det slutar nog med att jag kommer få ha högtläsning av alla serier jag har så han förstår vad jag gormar över så mycket. Jag blir så med i hennes världen, hennes språk är så lättfattat och mjukt och lent som honung för en sår strupe , och ger mig som alltid en undanflykt från vardagen, där jag kan glömma mina egna små och stora bekymmer och bara flyta med i en lättsam ström av ord som skapar ett univers jag lätt kan tro finns på riktigt.

Margit kommer aldrig hamna i någon litterär superklass när det kommer till att vända med orden och dansa med dom så hon skapar stora konstvärk som Kristin Lavransdatter, Vildanden eller Sult, men hon behöver inte det heller, hon är i en egen superklass när det kommer till att bara eksistera med orden och skapa en berättelse du inte behöver vara på topp i någon litterärkurs för att klara hänga med på. Det är lätt att läsa Margits böcker, så även Häxmästaren. Det är inget svårt att hänga med, det är inget svårt att leva sig in i det. Dom som inte har mycket fantasi kommer nog uppleva att det som finns stimuleras av hennes vis att skriva, och dom som är som jag, välsignat med rika monn, kommer uppleva hur denna går ur led så man måste ta fatt på att skriva eller måla själv för att bli av med energi-boosten man får. Hennes penna är fantastisk varm, lun och levande, när oavsett vad hon skriver.

_________________
Knowledge is a weapon. I intend to be formidably armed.
**
The silent blade screams louder on my skin than the pain inside my soul...
**
Besök min hemsida och blogg!
Samt min julblogg:)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 25 oktober 2012, 07:27 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21470
Ort: Gråstensholm
Roligt med reflektioner :hdance2: Ska ta och läsa de som du har skrivit när jag har tid.

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, mer info här https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/ och bli medlem här https://ebas.sverok.se/forening/SOIF


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 2 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 3 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012