Tre år senare kommer jag med mina tankar, som visst blev en kort föreläsning
Sölve var nog en av mina absoluta favoritkaraktärer! Ja, han var ond, känslokall.... und so weiter...
MEN det framgår även att han letade efter en jämlike- en idealiserad sådan (men det är väl inte ovanligt att drömma upp ngn "perfekt" heller.) Samtidigt så är han en av de mest realistiska karaktärerna då hans förändring sker gradvis. Påminner mig om det här citatet: "No man chooses evil because it is evil; he only mistakes it for happiness, the good he seeks." av Mary Wollstonecraft.
Ja, Sölve väljer sida genom att använda sina krafter i själviska syften. Men inte i för att "Nu ska jag vara ond och ta över världen!" syftet. Som typ Ulvar eller Tengel. Till skillnad från de har Sölve (och kanske även Olaves, jag får för mig att de skulle blivit kumpaner om de varit samtida... eller så skulle de helt enkelt mördat varandra)en mer civiliserad underton då jag upplever honom som en nöjesmänniska som trivs i pamp, fåfänga och skönhet.
Dessutom är Heike en av de få karaktärer jag hatade och mer än en gång ville jag slå honom med en pinne, dock när han var vuxen. Även om det Sölve gjorde mot honom var hemskt, kan jag ej hata honom för det.
Har några andra ny kommentarer i nuläget?
Samt håll era hö-gafflar och rutten frukt borta från mig tack.