ekestubbe skrev:
Detta forumet verkar inte vara så aktivt nuförtiden, men kände mig tvungen att ventilera lite någonstans. Jag började lyssna på Sagan om Isfolket på Storytel i december och Julia Dufvenius fantastiska inläsning, och jag blev fängslad med en gång. Jag har nu kommit till Heikes del av sagan, närmare bestämt Demonen och Jungfrun, och från att ha hållit Heike som en av mina favoritkaraktärer så börjar jag ogilla honom mer och mer.
Dels är det irriterande att han verkar bli kär (kåt?) i varenda könsmogen tjej/kvinna som han möter (förutom de som springer när de ser honom). Dessutom har han hela tiden tagit för givet att Gråstensholm var "hans". Redan långt innan han hade träffat någon av sina släktingar i Sverige/Norge så såg han godset som sitt rättmätiga arv, trots att det rimligtvis borde ha funnits flera andra personer som tagit över det vid det laget. Att det visade sig att så ej var fallet var ju bara ren tur för honom.
Slutligen så var det Vinga som fick bägaren att rinna över. Hon är förvisso "hela" 16 år gammal (där jag är i boken nu) men det är uppenbart att hon är på en mycket yngre nivå i sinnet. Antagligen för att hon inte hade någon mänsklig kontakt efter att föräldrarna dog och hon bosatte sig ensam i skogen. Det är dock väldigt uppenbart att hon är på en 12-13-årings nivå i mogenhet, och det är minst lika uppenbart att Heike är medveten om detta. Likväl "begär" han henne. Som en pedofil.
Nej, fy fan. När jag läste denna tråden så förstår jag dessutom att jag kommer få dras med Heike i flera böcker till...
Håller med dina argument till viss del. Speciellt det sistnämnda, att Vingas sinne tillhör det till en yngre person än vad hon var. Trots det kan jag inte förmå mig att gilla Heike. Hans godhet och hans heliga kamp för Isfolket. Typ, haha.