Sagan om Isfolket

Vill ni? Vill ni verkligen veta det? Sol hade ju uppfostrat henne till en förförerska fattar ni väl! Eller kanske inte... Hon hade definitivt blivit bättre ifall Sol varit där. "Drömmer..."

_________________
Jag gillar demoner men vill inte träffa någon.

Jag blev besviken när jag fick veta vilken liten oförsiktig fjortis hon var.. Jag menar att hon blev kär i sin kusin och inte tänkte sig för, och han var ju inte den smartaste heller, så det gick ju lätt. Nej, jag tror det är Hemings fel att hon blev som hon blev. Men jag hade väntat en trolskt slug flicka som var vacker men inte lösaktig..

_________________
BitterSweet Temptation

Vampyrer *Dräggla*

Hehe, finns det någon här som gillade Sunniva? Har aldrig läst ett gott ord om henne...
Jag var verkligen inte förtjust i henne. Hade hon några fina karaktärsdrag? Och förresten - när och på vilket sätt var hon elak mot Yrja? Jag kan absolut tänka mig att hon var det, men det var så länge sedan jag läste den boken, så jag minns inte...

Jag måste faktiskt säga att fast Sunniva var en barnslig och feg fjortis så sympatiserade jag med henne.
Hennes far var allmänt hatad, (något hon tydligen fick höra), och ingen ville ha något med henne att göra efter döden. dvs hon var inte bjuden till demonernas fjäll, och ingen nämnde henne ens.
Bara ignorerade henne som om hon inte existerat alls.
Visst betedde hon sig som en idiot, men det gjorde för all del Tarald också. Men han mognade ju iallafall lite. Vem säger att inte Sunniva hade kunnat göra det med? Hon hade ju faktiskt även Sols blod i sig.
Men jag antar att det är meningen att man ska hata henne så att man inte känner att det är en för stor 'förlust' när hon dör.

Håller med dig lite grann. Hon kan ju inte rå för vem hennes far är. Tror att hon blev som hon blev p.g.a hur hon blev behandlad. En blandning med att hon var söt och de tyckte synd om henne. Tycker att hon borde blivit inbjuden till demonernas fjäll.

Mehe!

Men jag tycker inte att man kan skylla på vem hennes pappa var. Jag tror inte att arv har något att göra vem man är som person, utan att det handlar om miljö. Enligt mitt synsätt hade då Sunniva alla förutsettningar att bli en väldigt trevlig person.

Jag tror inte att Sunnivas beteende beror på vem hennes pappa är, däremot fick jag intrycket att de i böckerna skyllde hennes “fel” på Hemming. Liksom Taralds “fel” skylls på Dags pappa i viss mån.

Framförallt verkade de tycka synd om henne eftersom hon inte hade några föräldrar. Jag tycker hon hade föräldrar i Dag och Liv, men det verkar inte som om personerna i boken tycker det alltid.
Jag tror att hur hon blev uppfostrad är färgat av deras tankar om Sunnivas pappa, att de tycker synd om henne som inte har några föräldrar och de saknar Sol. Sedan hjälpte det nog inte att hon var lik Hemming och vacker.

Visst hon var en självupptagen liten gås, men så hemsk tycker jag inte hon var. Som läsare vet man ju allt som Yrja tänker och känner, men det vet ju inte Sunniva.
Tycker gott att de kunde ha varit snälla mot henne efter döden, men det var det ju inte en enda av dem som var.
Hade det inte varit för den där ungen som är med och skriver ner allt i slutet, som tänker att Sunniva den yngre inte var något speciellt, så hade jag trott att Margit hade glömt bort henne.

Jag hade fel Läste just ut den ensamme. Liv berättar för Alexander att Are inte var rädd för att dö, utan såg fram emot att träffa de som redan hade dött. Hon räknar upp de som Are ville träffa och en av dem är Sunniva. Hon räknar upp namn på dem. Sunniva kallar hon Lilla Sunniva, det låter lite gulligt, så jag väljer att tro att Liv också ville träffa henne.

Med tanke på att jag personligen- utseendemässigt- är en korsning mellan den yngre Sunniva och Tula trodde jag att hon hade en chans där i början. (Även om jag självklart inte visste vem Tula var då)


Tyckte att hon blev lite för mycket och ganska jobbig framemot slutet. I vilket fall förstår jag ej varför alla verkar hata henne. Sara (Anna Marias mamma) hängde sig, trots att hon hade en ung dotter att tänka på. -Är det inte ett värre brott än att vara dum och fåfäng?

Att Heming var hennes far tror jag färgade hennes uppfostran i viss mån, då alla hatade honom, men det är dock ej en ursäkt för Sunnivas misstag.

I demonernas fjäll fick jag uppfattningen av att alla icke onda var där- fast endast de "viktiga" pratade p.g.a. tidsbrist...

I vilket fall var det min långa, kanske lite "all over the place" åsikt om Sunniva den yngre.

Minns henne inte så särskilt väl men detta är vad jag minns: Vad ni har sagt.

Hur utnyttjade hon Yrja?

_________________
Svartänglar är medkännande väsen.

Lite väl lik far sin...

_________________
When I'm good, I'm very good. When I'm bad.. I'm better.

Btw, tycker hon är rätt barnslig och självgod. Se bara under en sida från bok 4 tror jag det är eller liknade, då Silje pratar med henne. Då ser hon ner i spegeln och ser på sig och själv och uppenbarligen "gillar det hon ser".

_________________
When I'm good, I'm very good. When I'm bad.. I'm better.

Lät yrja sköta alla uppgifter hon fått att göra som hon tyckte var tråkigt, och snodde alla yrjas uppgifter som hon själv villa ha blant annat.

Själv gillar jag inte Sunniva den yngre. Hur hon kan ha blivit såhär som person förbigår mig. Visst kan man få karaktärdrag från mamma och pappa utan att dessa ens närvarar i ens liv, men till denna utsträckning? Guilt-trippar och är självupptagen och egoistisk till tusan. En elak liten skitunge om du frågar mig.

_________________
Knowledge is a weapon. I intend to be formidably armed.
**
The silent blade screams louder on my skin than the pain inside my soul...
**
Besök min hemsida och blogg!
Samt min julblogg då

Preach!

_________________
When I'm good, I'm very good. When I'm bad.. I'm better.