Jag tycker Dag är fin, framför allt den vuxne Dag som bryr sig så mycket om sin fostersyster att han först blir smått olycklig när han hör att hon gift sig med en annan, och sen tar hand om henne och vill leva resten av sitt liv tillsammans. Hur man kan känna sexuell dragning till en fostersyster kan vara svårt att förstå, men å andra sidan så levde de ju ifrån varandra ett ganska långt tag när Dag bodde i Köpenhamn och Liv gifte sig, så när de möttes igen som vuxna så kanske de såg på varandra med nya ögon. Dessutom bär Dag är tillbaka i Gråstensholm så försöker han ju jobba för att arbetarna på sågverk ska få skälig lön etc. Ett smart knep av Margit för att få en läsare att gilla honom, tror jag.
Och som tidigare påpekats, scenen när han möter Mattias efter dennes många år i gruvan är underbar!
Däremot kan jag störa mig lite på honom som liten. Det känns som att Margit vill visa att han egentligen kommer från en fin familj genom att tycka illa och smuts och lort under naglarna. Dock lämnades han ju av Charlotte som nyfödd, så han fick ju ingen friherrlig uppväxt, och det sitter ju knappast i generna. Men hans vuxna jag väger upp "mesen" som han var som barn!