En 5:a, tycker att delarna om Karine (tror det var så hon hette) är mycket sorgliga och relativt realistiska.
De väcker min sympati och jag hatar verkligen Efraim.
MEN att isfolkets andar får en grupp (är massmördare ett för milt uttryck?) att verka urlöjliga en aning olämpligt? Lite i nivå med Titanic: the legend goes on (ryser.)
Det får det fruktansvärda som hände att bleka lite.
Sen så kommer vi till det jag fann mest irriterande- "alla tyskar är onda" attityden, det finns få saker som känns mer uttjatade- eller är det bara jag? Jag är medveten om att Heike är halvtysk, men jag upplever ändå att existera ett anti-tyskt element. Jag kanske är överkänslig, men om tex judar skulle blivit beskrivna i liknande ordalag skulle boken troligtvis blivit förbjuden/censurerad på grund av hets mot folkgrupp. Åter igen jag är känslig i just denna frågan...
Med tidigare kommentarer i åtanke verkar troligtvis detta lite mal placerat, men jag blev jätte glad att Heydrich var med, även om beskrivningarna av honom är betydligt mindre komplexa än i verkligheten. Jag har en konstig fascination för polischefer och tredje riket; det är ungefär som att vissa tycker om att läsa om seriemördare, antar jag.
I vilket fall, en helt ok bok.