Oj vad olika alla tycker. Första gången jag läste den tyckte jag att den var jättedålig och hade jag satt betyg då hade det blivit 1 eller 2. Nu när jag läste om den tyckte jag det var bättre.
Måste säga att Margit överaskade mig i denna boken.
För det första finns det med en präst som inte är hemsk och som alla inkusive Heike respekterar. Det andra är att vi får veta hur mycket Heike hatar Sölve och hur påverkad av sin barndom han faktiskt är.
Jag gillar förhållandet med Solveig och Eskil, hur det utvecklas känns naturligt. Min favoritscen mellan de två är när Solveig är i ladugården och Eskil placerar sig strategiskt så hon måste gå förbi honom på vägen tillbaka. När hon väl kommer, kommer han inte på något att sig utan står och tänker gå inte.
Tycker huset och "spökandet" är bra beskrivet och läskigt, fastän jag vet hur det slutar.
Finns en scen som drar ner betyget och det är när Heike är bunden vid träd för att inte kunna spela på flöjten. Vinga tar tag i honom och säger något i stil med genom Heike åkallar jag Shira. Heike ropar hon ljuger.... Det blir lite väl komiskt för mig.
Betyg: 7,5