Sagan om Isfolket

Patetisk är ett ord som har tappat en av sina betydelser... Enligt vad jag viste om ordet.

Enligt ordböcker (SAOB på nätet och den jag har i papper)

Patetisk (ajd. -t)
Starkt känslosam
vanl. på ett högstämt sätt * äv. om företeelse som väcker starka känslor av gripenhet, medlidande e.d. * äv. med mer negativ värdering löjeväckande.

_________________
Nataniel

Problem, Läs här först: Besvarade frågor.

För mig betyder det att man är hopplös, löjlig, fånig... Inte alls. Quite the opposite. Då förstår jag Liv...

Löjeväckande är en av betydelserna. Men det behöver inte vara det som avses.

Ungefär som då man läste materialistisk och grinar. Var inte nödvändigtvis med den betydelse jag tyckte.

_________________
Nataniel

Problem, Läs här först: Besvarade frågor.

Spelar ingen roll hur många gånger jag läser den här boken, jag lyckas aldrig förstå vad det är Hilde har i tankarna när hon "vet" vem mördaren är. Agera lockbete, ja, men vad skulle hon göra om ingen attackerade henne?

Jag har aldrig tyckt lika bra om den här boken som om Spökslottet. Vet inte varför, men den känns mest som en transportsträcka. Det måste redogöras för hur Mattias och Andreas träffar sina respektive... och det måste finnas en bra intrig som omfattar det hela.

Och sedan undrar jag hur Mattias kan fästa sig så fort vid Hilde? Han har ju inte alls egentligen tänkt på henne innan Andreas kommer till honom och ber honom låtsas fäst vid henne, så att hon inte ska bli sårad när hon får veta att Andreas valt Eli. Och den där varulvshistorien tycker jag bara är pinsam. Det borde gå att göra en snillrikare intrig av de 4 kvinnomorden utan att blanda in en varulv...

Jodå, Mattias hade nog tänkt på Hilde, det märks på hans sätt när Andreas ber honom att vara "riddare". Har inte böckerna här, men jag har för mig att det är så att Andreas säger att det är synd om Hilde blir sårdad för att hon är en så fin flicka, varpå Mattias tyst svarar: "Ja, hon är det." Så då är det nog märkligare att Hilde byter så snabbt.

Jag håller med Delyn om att Hilde ändrar sig lite väl fort men Mattias intresse ser man tidigt, det tycker jag med. Det nämns väl i "Blodshämnd" att Mattias blev förtjust redan vid första besöket när Hilde bjöd på de stenhårda kakorna?

Däremot förstår jag planen. Hade hon inte blivit attackerad hade hon ju bara kunnat säga att hon inte hittade vad hon sökte efter. Däremot är jag förvånad över att "varulven" gick på den vaga förklaringen...

"Jag ska bara upp till stugan och hämta något som... ja.... jag ska föra ihop med mina tankar och.... ja fundera lite... och så. SEN vet jag absolut vem varulven är. Jajjemän!"

Whaat?

_________________
Jag vaknar av att en vårvind vänder bladen
Solen står som ett rakblad på fasaden
Mitt emot mitt öppna fönster
Och ingen annan syns till...

Antar att jag egentligen tycker så himla synd om Hilde, och därför blir jag beklämd över att läsa om hennes elände. Att hon står ut liksom. Jag tycker nog Margit påfallande ofta har historier med om ensamma och utstötta, oftast kvinnor, som får sin "chans" till slut och blir gift med en karl från Isfolket. Det går igen hela tiden.