Omdöme efter Feber i blodet ...
1.
Längtan - Älskar berättelsen om Yrja, Tarald och Sunniva! Det tilltalar min ådra av konstanta ungflicksförälskelser. Blir alldeles varm av berättelsen. Och inslaget av Cecilie är lika underbart, älskar henne. Och Kolgrim - och Tengel och Silje. Och pesten! Det finns inga döda inslag i denna bok, allt är bra!
2.
Häxjakten - Underbar bok. När Charlotte träffar Dag igen och hela den historien. Färden från dalen, alla svårigheter och hur det sedan blir bra. En varm och fin berättelse.
3.
Trollbunden - Väldigt nära delad andraplats med Häxjakten. De hör ihop. Denna bok faller på att den har lite fler döda partier än Häxjakten har.
4.
Den ensamme - Har alltid gillat denna bok vad jag minns och uppskattar den mer och mer ju äldre jag blir. Lider så ofantligt mycket med Mikael och tycker så mycket om honom. Den plågsamma relationsutvecklingen mellan honom och Anette, underbara Dominic. Hunden Troll och Mikaels kärlek till djur berör. Jag gråter hejdlöst i åttio sidor, hans smärta är så plågsam. Jag blir verkligen berörd av denna bok. Händelserna med den eventuella gengångaren är ganska ointressanta, men resten berör så ofantligt!
5.
Dödssynden - Jag minns att jag förr funnit partierna om kriget tråkiga, men det gör jag inte nu. Jag tycker inte heller att historien om Alexander är så pinsam som förr, att han blir "omvänd". Tycker att Margit påpekar det ett flertal gånger varför just han kunde bli det och att det är _väldigt_ ovanligt, vilket ändå visar att hon kanske till och med själv tycker att just den vändningen blir lite udda och pinsam. Älskar Cecilie och Alexander. Och berättelsen om Tarjeij. Trond blir sorgligt osynlig. Riktigt bra och varm bok!
6.
Blodshämnd - En ännu bättre bok om Villemo. Spännande från början till slut. Balanserar på gränsen till att lägga den ännu högre, för den är mer spännande än Döddsynden, men färre scener berör på djupet. Den scen som berör mig mest är när hennes ögon brinner när de piskar Dominic. Gillar Villemo förutom i ngn enstaka scen. Hur kan jag inte ha gillat henne tidigare?
7.
Vinterstorm - Spännande, berörande. Lite larvigheter och ytterligheter i relationer och händelser, men ändå en ganska fint tecknad utveckling av Villemos och Eldars förhållande. Jag tycker inte han är så farlig som Margit vill få till. Han är ju ändå ett barn av Svartskogen. Villemo är en fin människa, stark, snäll och godhjärtad. Herregud, jag gillar Villemo, för första gången någonsin....
8.
Bödelns dotter - Genommysig bok. Hildes situation och relationen till Andreas och Mattias är det som berör mig mest just nu. Tyvärr har jag läst boken för många gånger för att tycka att själva mysteriet är spännande, fångas inte, men kan inte döma ut boken pga att jag gillar Isfolket för mycket
9.
Det onda arvet - Jag minns alltid denna bok som en av de absolut bästa. Jag blev faktiskt lite besviken måste jag erkänna. Berättelsen om Mattias i gruvan är så gruvligt kort! Jag mindes den som mycket längre. Gillar berättelsen om Kaleb och Gabriella, men inte mer än gillar. De fattiga barnen, mysigt och underhållande att läsa om, men inte mer än så. Kolgrim och Tarjeij - spännande, inte mer än så. Berättelsen om Mattias, gruvan, Knut och Kaleb - äger. Synd att den är så kort.
10.
Avgrunden - Jag tycker faktiskt att den är rätt tråkig. Jag gillar Sol, men kanske huvudsakligen efter att hon kommit in i andevärlden. Varken berättelsen om Sol eller Liv eller allt annat runtomkring lyckas riktigt fånga mig.
11.
Feber i blodet. En bok som är lätt att lägga ifrån sig. Den har många inslag som borde bli bra, som snapphanarna etc, men det vill sig inte riktigt. Den gnistrar inte till. Mitt favoritparti är slutet, med piratbåten, huset på ön och när Villemo ska föda, men i övrigt så är det en rätt trist bok. Orkar inte med allt det där längtandet ...
12.
Spökslottet. Så erbarmligt tråkig. Den enda gången boken gnistrar till är när det handlar om Hans Barth och utpressningen. Annars är den bara en lång gäspning. Kan vara tråkigaste boken i serien.