Sagan om Isfolket

Jag med...

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/

Ja, Heikes snack med rymdisarna känns lite.. Beige..

Demonernas fjäll är svulstig! (hittar inte ngt bättre ord) passar på ett sätt in, men lite för pretto också.. (om ni förstår hur jag menar)

_________________
Que bono?

Jag kan inte låta bli att nämna Christer och Tulas "son of a bitch"-skämt. Gahd det är så random...! Men även Heikes "snack" med rymdvarelserna. Det finns fler...

Ganska många gånger förklarar Margit något med lite "förstår du"-känsla. Som att hon liksom klappar en på huvudet.... Förstår nån vad jag menar...??
Det avbryter flowet och stör mig mycket. När jag läste böckerna första gången (10-11-årsåldern) brukade jag nicka och känna mig lite stolt eftersom jag kommit fram till samma slutsats själv. (Gud jag är pinsam. Jättepinsam... Jag går och lägger mig nu. )

_________________
Jag vaknar av att en vårvind vänder bladen
Solen står som ett rakblad på fasaden
Mitt emot mitt öppna fönster
Och ingen annan syns till...

du behöver inte gå och lägga dig Tilda!

Håller med till 100% på "son of a bitch" alltså jag kommer verkligen ihåg första gången jag läste precis det, usch det bara stannade historien helt och jag satt liksom och skruvade på mig. Vet att när jag läste om boken så hoppade jag över det stycket

_________________
Jag; Varför har jag alltid så kalla fötter?
Pappa; Kalla fötter, varmt hjärta
THE BLOGG

Hon återanvänder dessutom 'son of a bitch'-skämtet i LR har jag för mig. Vet att det inte räckte med en gång iaf...

_________________
- "Men du, hur föds fladdermöss egentligen? Föds de levande eller föds de i ägg?"
- "Inte vet jag... De föds väl på ICA."

Tack Strumpan! Jag behövde höra det... Ibland springer fingrarna iväg och jag skriver verkligen vad jag tänker. Det finns förresten fler fåniga scener, speciellt de där hon överförklarar; Margit stiger liksom in som privatperson och skriver oss på näsan...

Du Vanja, det plingar små klockor... Det är inte så att du kan återkomma med bok- eller sidhänvisning? Jag har bara läst de böckerna en gång. Jag ska läsa igen - sedan...

_________________
Jag vaknar av att en vårvind vänder bladen
Solen står som ett rakblad på fasaden
Mitt emot mitt öppna fönster
Och ingen annan syns till...

Tre scener i Christers bok "Skammen", tror jag den heter.


Han är bara så löjlig och pinsam men kommer upp sig sen. Han tar ju verkligen ansvar för sin älskade när hon försvinner!

_________________
Svartänglar är medkännande väsen.

Jag har precis läst nr 27 nu. Och "son of a bitch" var så pinsamt, och totalt ologiskt i 1800-talets Sverige. Och rymdvarelserna.. Jag dör...
I övrigt tycker jag att hela den boken är lite pinsamt. Allt jäkla "Ers nåd" och "tjänaren". Krystat.

Det var när de letade efter Magdalena men inte hade någon aning om var de skulle börja leta. Heike hade någonstans hört att rymdvarelser kunde kommunicera med människor via hundar... Så han och Tula tittar in i hundens ögon och säger saker som "Be dina vänner i rymden att visa oss var din matte finns", och så sänder rymdvarelserna bilder som får dem att associera helt rätt till sinnessjukhuset.

[quote="Tilda"]Jag kan inte låta bli att nämna Christer och Tulas "son of a bitch"-skämt.

Eller hur! Jag läste precis om den här boken (skummade mig igenom det mesta, ska sägas, men jag råkar visst ha som sommarprojekt att läsa om Heike-böckerna) och ställde mig igen frågan hur tusan Tula har lärt sig engelska! När? Varför? Hur?

RYMDHUNDARNA

behöver jag säga mer

inte isfolket men Siggelion i häxmästaren, så fruktansvärt fånig