Sagan om Isfolket

Vad handlar boken om?
André Brink har i uppgift att finna den drabbade i sin egen generation och spåren leder honom till den kvinna Vanja träffade på stranden i Trondheim 13 år tidigare. Han träffar Nette och Isfolksättlingen Mali. Tillsammans upplever de ett äventyr som i efterhand verkar helt otroligt.

Mina tankar om boken
Jag minns boken som ganska spännande och jag börjar läsa den med glädje.

André är inget ljushuvud och har lite svårt i skolan, vilket Benedikte är ledsen för eftersom Sanders släkt har professorer i långa rader. Men det är väl inte så konstigt att André inte har läshuvud om man ser till hans morsarv? Ända från Are ner till Henning har släkten bestått av tunga, sävliga män som har haft mycket lättare och mer intresse för det praktiska än det teoretiska.

Jag funderar lite över ordet vaisenhus. I boken står att det numera kallas barnhem, men att benämningen vaisenhus ”hänger kvar som en otäckt klibbig plåsterlapp”. Det får mig att tro att ordet i sig är något nedvärderande eller på annat sätt hemskt. Vad betyder egentligen vaisenhus?

I sökandet efter Petras ursprung används ord som stamtavla och kull. Det får mig att le lite då det låter som om man pratar om djur

Vanja har funnit en anknytning till Isfolket i Petras kvarlåtenskap. Men varför har hon inte sagt något om det? Förklaringen att hon hade så mycket att tänka på med Tamlin köper jag inte. Vanja borde veta hur viktigt det är för Isfolket att hålla ihop släkten, så om hon dykt på en sedan länge försvunnen ättling borde hon väl kunna kläcka ur sig det?

Både Benedikte och Vanja tycker att Gerds berättelse är av betydelse för Isfolket, men André är visst av en annan åsikt.

Benedikte har alltså tyckt att berättelsen är så viktig att hon sänt den till André på hotellet, men det räcker tydligen inte för att han ska fatta

Margit tar ofta genvägar i beskrivningen av karaktärer i böckerna. Diderik Swerd är högvuxen med myndiga ögon medan prästen Natan är liten med ögon som bränner ”tvärs genom hycklande väsen till bråddjup av kättja och synd”. Allt för att vi direkt ska veta vad för typer vi har att göra med.

När Natan vill predika om helvetets fasa för invånarna i ödemarken säger en bonde:

Jag tycker inte att det känns trovärdigt. En invånare i en isolerad by i ett nyligen kristnat område är inte så upplyst, enligt mig. Troligare då att han köper snacket om helvetet och bestraffningar rakt av.

Christers ögon beskrivs som brungröna. Jag tycker att det är en miss av Margit eftersom det tydligaste tecknet på att man bär det onda arvet är just gröna eller gula ögon. Christer är ingen drabbad eller utvald, så varför kunde han inte bara fått ha bruna ögon?

Havgrim inser väldigt snabbt att Diderik Swerd är Vret Joars ättling. Jag förstår bara inte hur? Ingenting tyder på det, så vitt jag kan se


Varför detta hån mot kvinnosaken? Jag förstår inte.

Mali undrar om inte André skäms för att gå tillsammans med henne.

Det här fick mig att skratta högt, även om det såklart är en väldigt ful tanke av André


Oj, så vulgärt!

Scenen när Diderik Swerd krälar upp ur sitt gyttjiga träsk är läskig! Det är precis sådant som skrämmer livet ur mig; konstiga, odefinierbara varelser som är ute efter hämnd

När André och Mali kommer till gården Nordlade så möts de av en man som är orakad och fet. Mali säger direkt: ”Han där är inte min släkting”. Isfolket måste sluta vara så fördomsfulla!

Det står att det var vanligt att man tog gårdsnamnet till efternamn. Jag vet att man gjorde så i Norge (min mormors släkt gjorde så), men hur vanligt var det i Sverige? Boken utspelar sig i Norge så det stämmer ju, men jag blev nyfiken på om det var lika vanligt på den här sidan gränsen.

Mycket tyder på att Nette och André ska bli ett par. Jag tror aldrig att en bok tidigare i serien varit så här fylld av längtan, kärleksfulla blickar, nervös ängslan och sprudlande glädje utan att den förälskade får objektet för sin längtan. Jag berörs av Nettes olyckliga kärlek och jag vill verkligen att hon ska finna någon att dela sitt liv med. Blir glad när det händer

Theodor Brandstedts fina fru säger till sekreteraren:

Var det vanligt att man var så öppen med det inför underlydande? Att behöva be om pengar ger intrycket av beroendeskap och gör bilden av den högt uppsatta borgmästarfrun lite solkig.

Betyg: Väger mellan en sexa och en sjua och beslutar mig till slut för en svag sjua. Jag tycker om att läsa om jakten på försvunna ättlingar och största delen av boken är jättespännande.

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!

nu går det snabbt

_________________
// Maddis

Kärlek är grunden för allt....
__________________________
http://chosenangels.se/

Oj vad saker man inte kommer ihåg...

Efternamn kom ofta efter yrke eller boplats, eller båda. Soldater, eller snarare soldatnamn kommer i från var de var placerade, de namn som inte är något+son namn är oftast gamla soldatnamn som råkade stanna kvar inom släkten fram till det att man slutade köra med pappasnamn+son/dotter.

Nu är det där kanske inte 100%-igt samstämmande, men det är den generella regeln, så som jag känner till den.

_________________
Nataniel

Problem, Läs här först: Besvarade frågor.

Instämmer! Jättekul!


Håller med här med! Trots att de alltid säger att de inte har en massa frdommar och lalala, så känns det som att det ofta slinker ur dem sådana kommentarer.


Absolut! Det gjorde nästan ont i mig att läsa om Nette och hur mycket hon tyckte om André...

_________________
Helena
ugglapuggla.blogg.se

Väldigt intressant reflektion! Kul att din var så utförlig eftersom jag kände att jag var lite disträ när jag läste och kan ha missat massor.



Precis... det var väl sex år där som Frank var borta och hon aldrig träffade Tamlin, vad sysslade hon med på den tiden? Plockade bär och längtade efter Tamlin konstant utan att prata med sina släktingar? Kul tjej...



Nämnde också det.



Odefinierbara varelser! Men håller med dig totalt, jag avskyr sånt och läser med skräckblandad fascination och sen kan jag inte sova på natten.



Fast det visste han ju redan sedan tidigare, det var ju han som lockat dig Diderik som Vanja berättar om i Havgrims eminenta gaaaanska långsökta plan.



Det här var väldigt intressant. Vi har plockat ut samma citat och reagerat på olika saker. Ännu ett bevis för att det inte kan bli för många recensioner.



Hilde och Andreas är väl det närmaste man kommer?

Ja, det var den planen jag tänkte på. Hur kunde han veta det från början?

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!

Som vanligt är jag en stor beundrare av dina reflektioner Heike! VÄldigt underhållande.

Håller med idet mesta, så jag vill bara tillägga: André är en bimbo. Jag förtår inte att en människa kan vara så dumt, jag störde mig på det hela boken.

Nåja. Väldigt spännande bok och Nette var en snäll dam. Mali var kul hon såklart, men jag har lätt för att störa mig på sådana människor också.. även om speciellt sådana kvinnor behövs och behövdes ganska duktigt i vårt samhälle. Hurra, Girl Power!

Nåja.

_________________
It's mine! ---> https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=28276

Jag läser om denna nu. Det är inte en favorit, jag minns dessutom att jag blev irriterad första gången jag läste den, eftersom jag hade läst "Vargabys Jungfrur" som en fristående kortroman i Hemmets Journal långt, långt tidigare.
En sak som jag inte tänkte på första gångerna jag läste denna är att Vanja faktiskt stal de här pappren och medaljongen, utan egentlig grund.
Hon säger själv att det ju inte kunde vara ett isfolksbarn som föddes på stranden, även om skuldrornas missbildning var densamma. Men ändå så ser hon till att roffa åt sig Gerds papper, och hon stjäl en värdefull medaljong! Petras släktingar efterfrågade den, de var alla fattiga och hade kanske kunnat få äta sig mätta en dag om den sålts. Men nej, den har Vanja stulit, för att, ja, för att det troligen INTE var ett isfolksbarn, men, tja, ja, varför?!
Och vad gör hon med den? Glömmer bort den. Jag håller helt med ovanstående invändningar. Javisst, när hon kom tillbaka från mormor ägnade hon all sin uppmärksamhet åt att kopulera med en demon, det kan ju göra vemsomhelst lite glömsk , men som sagt, när hon går år efter år och väntar på Frank, inte en enda gång får hon någon association som gör att hon kommer på den här berättelsen eller medaljongen?

Jag invänder också mot Andrés fördomsfulla forskning. Hade Petras pojkvän elva syskon? Nä, då kan det inte vara han som är av isfolket, eftersom de inte får så många barn. Men Nataniel har också en massa bröder. Tänk om pojkvännens mamma hoppat över skaklarna med en av Christer Grips ättlingar, och pojkvännen var just DEN mannens enda barn? Nataniel är ju Christas enda, men Abels sjunde.