Det är faktiskt inte så ovanligt som man kan tro att våldtagna kvinnor blir förälskade i våldtäktsmannen. Så historien är inte alls osannolik. Det är också lite det som gör det så bra, för det är en sån sak som kan göra det extra "skamligt" att ha blivit utsatt för en våldtäkt, och sen till råga på allt förälska sig i den som utsatt en för det vidrigaste av det vidriga.
Men det är som en sorts försvarsmekanism eller nåt sånt där. En polis förklarade det för mig en gång, hon hade talat med många våldtäktsoffer... Sen kan jag förstå att det känns otroligt att tänka så för många av de som aldrig råkat ut för ett övergrepp.
Sen kan det ju bara vara en pervers fantasi bara, historien kanske inte alls bottnar i något psykologiskt djup.
Det var längesen jag läste böckerna, men låter som om jag måste läsa om dem nu när jag är äldre...