Jag tror att Vanjas kärlek beror på att hon först träffar honom när han är en liten, gullig demonbebis och hon är bara ett barn och får enorma moderskänslor/kärlekskänslor som bara ett barn kan få i princip. Sedan börjar han bli elak mot henne, men precis som om man har en kompis som man älskar väldigt mycket är elak, så kan man förlåta. Sen börjar han dessutom att kåta upp henne, tvinga sig på henne- Men eftersom att hon sett honom när han var så liten och ynklig, och dessutom inte vet vad "som kan hända" så blir hon inte rädd utan mer äcklad och fascinerad.
Sedan går det väl inte att förneka att han är extremt manlig, säkert skitsnygg och sexig och han har ju ändå en viss beskyddarinstinkt gentemot henne?
Och sedan så fungerar vi människor på ett väldigt simpelt sätt. Om någon vi tycker om förnekar oss, förnedrar oss och inte ger oss bekräftelse, då blir minsta lilla snälla ord något otroligt stort och betydelsefullt, och allt vi vill ha är bekräftelse och kärlek av just den personen.
En person som ständigt är snäll mattar ut kärleken, och det den gör för en förlorar sin glans och glöd.
Och för att svara på vad nån tidigare skrev: Kan man få ut en bebis så kan man nog få in en hel del också...